← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
meduza

Hur mycket bör en människa göra på en dag för att få godkänt?

-Men du som är hemma hela dagarna, hemmafru en riktig housewife, du kan väl.. Du borde väl hinna med lite mer.. Du gör väl ingenting alls om dagarna.. Osv osv.  Jag kräks! 

Ett tag framöver ska jag skriva ner lite av de osynliga jag gör varje dag. Sen blir det in your face!

21/9 – sömn dålig, ca 3 1/2 tim-vakna 8:15 (resterande dönickar sov till 11-tiden)

Torka av matbordet.

Bar ut det sista från soffbordet och fixa soffan.

Satte på två maskiner tvätt och hängde upp två maskiner på tork.

Tömde och fyllde diskmaskinen.

La in gurka i lag och koka rödbetor och la in i lag.

Laga lunch.

Rengjorde spisen.

Planterade om 2 blommor.

Dammsög köket.

Tömde sovrummet på tvätt och sådant som inte skulle vara där.

Lagade middag.

Skar upp frukt till barnen.

Såg till att barnen genomförde sina sysslor.

Såg till att stora barnen hade allt iordning för skolan samt att du duscha osv.

Badade 4-åringen, insåg då att badkarsavloppet behöver rengöras gaaaaaaaa

Rensade badrummet på tomma flaskor, tomma toarullar och tog bort smutstvätt samt tvättade hela toaletten.

Plockade rätt på leksaker.

Hängde upp taklampa i köket.

Nattade minsta.

Gav medicin till stora barn och beordra isäng dom.

Sa till de stora ett par ggr till—Morr!

Torka av köksbordet och la undan middagsresterna.

Bäddade iordning i soffan för att spendera natten där då jag vet att den blir sömnlös i natt igen… hjärtat hoppar och har sig och kroppen värker.

Förutom alla faktiska saker så har jag torkat munnar, hjälpt av och på med kläder, hämtat dricka, satt igång filmer och spel, plockat fram leksaker, lekt, pratat, myst, torkat på toa, löst otaliga dispyter, varit mamma. Ja allt en fyrbarnsfamilj har att bjuda på, ändå var det bara tre barn hemma.

Detta har jag gjort idag, det Vet jag. Men när jag tittar mig runt omkring så är här inte spick and span allt i ordning, de jag gjort är det mest otacksamma osynliga slitjobb i världen. Hur förklarar man det för arbetaren? Jag har en diagnos, fibromyalgi, även kallad den osynliga sjukdomen. Är allt jag gör och hela jag osynlig för dig arbetare?

Jag undrar.

När blev en arbetande automatiskt mer värd? Som att denne har fått lov att inte hjälpa till eller själv välja med vad denne vill hjälpa till med eller till och med diktera villkor för vad den andre ska ta sig ann där hemma. Maktmissbruk. Den arbetande har för visso arbetat, viktig roll som tryggar hela familjen det håller jag fullständigt med om, men den arbetandes har ju varit på semester ifrån hemmets alla måsten under flertalet timmar. Men efter en arbetsdag är man trött, måste kanske vila lite innan maten eller efter maten. -Oj vilket liv det är, jag går ut och fixar lite istället!…öö ja, barn låter, mat behöver lagas, läxhjälp behövs osv men jag förstår om du är utmattad så gå ut istället och fixa du…..

Jag undrar.

När får den sjukskrivna hemmafrun åka till jobbet på semester? 8 timmar bland vuxna människor i annan miljö, gud så underbart!

Snart måste jag vakna och då väntar denna morgon.

06:15, 06:17, 06:19, 06:21, 06: 23 osv ända fram till 07:00, ringer det alarm som försöker väcka mig på vardagarna. Sover dåligt, mycket pga smärta, är således extremt svår väckt. Vem ansvarar för att väcka mamma?

Morgonen innebär försöka få upp trött barn ur sängen, försöka få trötta barn att pinna på lite för tiden går fortare än vad de gör! Diskutera gör jag också, ja du måste äta frukost, har du tagit din medicin nähä gör det på en gång då. Tog du nu din medicin? Medicinen!!!!?? Frukt och gympapåsar. Vilken dag har dom egentligen gympa, jag lyckas aldrig komma ihåg det. Jesus det är inte högsommar har jag sagt, klä er efter vääädret! Platta håret, sminkning och fan och hans moster ska avklaras. De vill och jag ska antingen tala om att vederbörande är för ung eller att då skulle du klivit ur sängen bums så hade du hunnit nu prioriterar vi frukost.

Kl 07:15 smäller det hårt i ytterdörren när en 15-åring, en snart 13-åring och en 11-åring rusar iväg för att hinna med bussen. Bussar är sällsynta saker där vi bor, nästa går 91 minuter senare..

Jag, mamman, andas ut och hör hur tystnaden, som så plötsligt uppstod i huset, nästan ekar. De kommande 40 minuterna är de mest produktiva jag kan tänkas ha. Jag är hyfsat uppe i varv och någorlunda klar i hjärnan. Har jag något viktigt och göra är det nu jag bör göra det.

Kl 07:55 är en av de mysigaste stunderna på dygnet, 4-åringen ska väckas och bäras till matbordet för att inta frukost. Ofta har jag då gjort i ordning yoghurt i en skål med flingor och hallon eller banan men jag lägger alltid i tillbehören så de liknar en traktor eller en gubbe eller något annat galet. Han älskar det så klart, jag älskar att se leendet som kommer, men visst kräver det ytterligare någon minuts fix var morgon.

På med kläder och fixa iordning, lämna huset 8:45…vill ju inte missa den där bussen. Nästa går först 240 min senare…

Lämna på dagis, puss och kram jag älskar dig. Han är min bästa kompis, min energi.

Åh nu slog det mig, i morgon ska 11- och 14-åringen till doktorn på morgonen. Om möjligt ännu rörigare morgon, vilken tur att jag e proffs!