Det finns s\u00e5 mycket att hata. Men ingen inser det f\u00f6rutom jag, jag kan inte se mig sj\u00e4lv i spegeln och vara glad.<\/p>\n
L\u00e4ngtar tillbaka till jag var ca 12 och fortfarande ovetande, d\u00e5 jag fortfarande kunde g\u00f6ra vad som helst utan att ha alla de h\u00e4r tankarna surrande i mitt huvud. De kommer aldrig f\u00f6rsvinna, de har klistrat sig fast och best\u00e4mt sig f\u00f6r att stanna.<\/p>\n
Hur ska man leva med sig sj\u00e4lv n\u00e4r det \u00e4nda man k\u00e4nner \u00e4r hoppl\u00f6shet. Det kommer aldrig bli b\u00e4ttre, jag kommer aldrig se b\u00e4ttre ut d\u00e5 det inte finns n\u00e5gonting att g\u00f6ra \u00e5t mitt utseende. Ful, \u00e4cklig och v\u00e4rdel\u00f6s \u00e4r det enda jag t\u00e4nker\/k\u00e4nner n\u00e4r jag tittar p\u00e5 mig sj\u00e4lv, umg\u00e5s med kompisar eller bara g\u00e5r n\u00e5gonstans. Den fula kompisen. Det \u00e4r allt jag kommer vara, jag har aldrig varit den d\u00e4r snygga tjejen som alla l\u00e4ngtar efter att vara med, den enda anledningen att jag har v\u00e4nner \u00e4r f\u00f6r att jag \u00e4r ”rolig”. Ja, jag kan sk\u00e4mta v\u00e4ldigt mycket och jag skulle nog se mig sj\u00e4lv som en rolig person d\u00e5 och d\u00e5. Anledningen till varf\u00f6r jag kan skratta och sk\u00e4mta \u00e4r f\u00f6r att jag har kommit till den punkten d\u00e5 jag bara vet att jag \u00e4r ful, s\u00e5 det \u00e4r okej att sk\u00e4mta om mig eftersom det mesta \u00e4r sant. Jag har bara accepterat att jag \u00e4r ful. Vad ska man annars g\u00f6ra?<\/p>\n
Innerst inne gr\u00e5ter jag, men det \u00e4r bara n\u00e4r jag \u00e4r ensam, ingen ser det n\u00e5gonsin. Det \u00e4r trevligt att tr\u00e4ffa v\u00e4nner och s\u00e5, missf\u00f6rst\u00e5 mig inte, det \u00e4r bara tiden d\u00e5 jag inte g\u00f6r n\u00e5gonting, tiden innan jag tr\u00e4ffar mina v\u00e4nner eller liknande som jag d\u00f6r p\u00e5 insidan d\u00e5 jag blir upp\u00e4ten av mina tankar. N\u00e4r jag \u00e4r med mina v\u00e4nner eller g\u00f6r n\u00e5gonting annat som kr\u00e4ver min uppm\u00e4rksamhet tar det \u00f6ver och mina tankar d\u00e4mpas lite av samtalen vi har\/sakerna jag g\u00f6r. Men de finns d\u00e4r \u00e4nd\u00e5, k\u00e4nslan finns d\u00e4r.<\/p>\n
HUR kan man k\u00e4nna sig s\u00e5h\u00e4r? Det g\u00e5r inte ens att f\u00f6rklara, det \u00e4r som ett h\u00e5l som suger ur livskraften ur en och g\u00f6r allting sv\u00e5rare. S\u00e5 mycket hat. Rent hat mot mig sj\u00e4lv. Nej. Jag duger inte. Men jag har l\u00e4rt mig acceptera det d\u00e5 det inte finns n\u00e5got annat att g\u00f6ra. Jo, sj\u00e4lvmord f\u00f6rst\u00e5s men just nu k\u00e4nns det lite drastiskt, vet inte om det \u00e4r medicinen som har f\u00e5tt mig att k\u00e4nna s\u00e5.. men det m\u00e5ste det nog vara eftersom jag, f\u00f6rut, hade extrem lust att bara be om allas f\u00f6rl\u00e5telse och sedan f\u00f6rsvinna ur denna v\u00e4rld. Har fortfarande kvar planerna f\u00f6r min begravning. Vet exakt hur allting ska vara.<\/p>\n
Just nu sl\u00e5ss jag med mig sj\u00e4lv om jag borde sk\u00e4ra mig eller inte, vet att det \u00e4r b\u00e4st att inte g\u00f6ra det men samtidigt vet jag att allting k\u00e4nns b\u00e4ttre d\u00e5. Det blir en fysiskt sm\u00e4rta att t\u00e4nka p\u00e5 ist\u00e4llet den f\u00f6r psykiska som \u00e4r ohanterbar, det \u00e4r som ett slemmigt ov\u00e4sen r\u00f6r sig runt om i min kropp. Ett ov\u00e4sen som best\u00e4mmer allt. Att f\u00f6rs\u00f6ka k\u00e4mpa emot \u00e4r hoppl\u00f6st och d\u00e4rf\u00f6r ger jag upp. Vi f\u00e5r se hur kv\u00e4llen slutar ang\u00e5ende det f\u00f6rstn\u00e4mnda.<\/em><\/p>\n Den h\u00e4r k\u00e4nslan hindrar mig mentalt och ibland fysiskt. Ja jag tr\u00e4ffar kompisar, v\u00e4nner, bekanta men innan dessa m\u00f6ten \u00e4r det panik i mitt huvud. Ett krig startar mellan den delen av mig som vill vara normal och den delen som vet att det inte g\u00e5r. Sminkar mig f\u00f6r att g\u00f6mma det mesta jag kan, f\u00f6rs\u00f6ker hitta kl\u00e4der men inget passar, jag \u00e4r s\u00e5 ful, varf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ker jag? Ful. FULFULFULFUL. Du \u00e4r s\u00e5 \u00e4cklig! H\u00e5ret g\u00e5r inte att fixa och det kommer nog aldrig bli som det var f\u00f6rut. Jag kan tillslut knappt se mig sj\u00e4lv i spegeln utan att k\u00e4nna ett start hat f\u00f6r personen jag ser, det k\u00e4nns inte som att det \u00e4r jag, det \u00e4r som min sj\u00e4l har fastnat i fel kropp. En kropp som det bara \u00e4r fel p\u00e5, fula t\u00e4nder, ett h\u00e4ngande \u00f6ga, tjockt ansikte. En kropp som bara inte var s\u00e5h\u00e4r \u00e4cklig f\u00f6rut? Jag f\u00e5r inte plats i n\u00e5gra kl\u00e4der l\u00e4ngre. Delen som vet att det inte g\u00e5r att n\u00e5gonsin bli normal vinner alltid. Vare sig jag vill eller inte.<\/p>\n Jag accepterar mitt \u00f6de, jag kommer inte se bra ut n\u00e5gonsin.<\/p>\n Det kanske verkar som att jag bara har yttre problem? Men l\u00e5t dig inte luras, jag kan inte hantera mig sj\u00e4lv som person, konstig \u00e4r vad jag \u00e4r och jag kan inte g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t det. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt. Dock \u00e4r det inte fel att vara sk konstig d\u00e5 jag gillar att umg\u00e5s med konstiga m\u00e4nniskor men de kan \u00e4nd\u00e5 vara normala i situationer d\u00e4r man ska bete sig normalt. Jag kan inte det. D\u00e4rf\u00f6r har jag inte s\u00e5 m\u00e5nga v\u00e4nner. Kompisar har jag, de man inte riktigt umg\u00e5s med s\u00e5 mycket men v\u00e4nner saknas.<\/p>\n Den tanke som tar upp st\u00f6rst del av mitt huvud just nu \u00e4r att jag inte \u00e4r smart och l\u00e4ngtan efter att vara smart. Mina v\u00e4nner kan redan s\u00e5 mycket och jag kan bara saker en 15 \u00e5ring ska kunna om inte yngre. Hur ska jag klara mig h\u00e4r i v\u00e4rlden? Jag vet inte hur jag ska hantera situationer, spelar konstant upp scenarion i mitt huvud och m\u00e4rker att jag inte skulle klara av dem. Att ha ett sofistikerat samtal funkar inte f\u00f6r mig, jag kan f\u00f6r lite om vad samtalet \u00e4n handlar om. Politik, vad som h\u00e4nder i omv\u00e4rlden, viktiga fr\u00e5gor osv har jag ingen riktig aning om. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ker jag att inte prata s\u00e5 mycket n\u00e4r det g\u00e4ller vissa saker, h\u00e5ller tillbaka.<\/p>\n Men vid vissa tillf\u00e4llen kan jag aldrig sluta prata, jag pratar extremt mycket och v\u00e4ldigt fort. Dock \u00e4r det aldrig n\u00e5got vettigt d\u00e4rf\u00f6r kommer \u00e5ngesten ofta krypande, som sm\u00e5 spindlar under min hud, efter jag har pratat mycket. Jag k\u00e4nner mig bara jobbig som aldrig slutar prata. Det skulle vara en grej om jag hade n\u00e5got viktigt att s\u00e4ga men det har jag ju inte. Ibland n\u00e4r jag pratar s\u00e5 m\u00e4rker jag att alla har slutat lyssna d\u00e5 de antingen b\u00f6rjar prata om n\u00e5got helt annat eller b\u00f6rjar h\u00e5lla p\u00e5 med n\u00e5got annat. And that’s my cue to shut up.<\/em><\/p>\n Tror att det var allt om just mig sj\u00e4lv, men annars fyller jag p\u00e5.<\/p>\n F\u00f6rv\u00e4ntar mig inte att n\u00e5gon hittar och l\u00e4ser det h\u00e4r (och verkligen inte att n\u00e5gon orkar l\u00e4sa allt) men man vet aldrig.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det finns s\u00e5 mycket att hata. Men ingen inser det f\u00f6rutom jag, jag kan inte se mig sj\u00e4lv i spegeln och vara glad. L\u00e4ngtar tillbaka till jag var ca 12 och fortfarande ovetande, d\u00e5 jag fortfarande kunde g\u00f6ra vad som helst utan att ha alla de h\u00e4r tankarna surrande i mitt huvud. De kommer aldrig … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":8812,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-6","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/users\/8812"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}