N\u00e4r jag var 4 s\u00e5 skiljdes mina f\u00f6r\u00e4ldrar. De valde att g\u00e5 olika v\u00e4gar och jag hade inget problem med det, jag ber\u00f6rdes inte av det. Antagligen f\u00f6r att jag var s\u00e5 liten, men jag har aldrig k\u00e4nt att det har varit jobbigt p\u00e5 n\u00e5got vis. N\u00e4r jag var liten trodde att de skiljdes f\u00f6r att jag och min \u00e4ldre bror inte st\u00e4dade v\u00e5rt gemensamma lekrum (v\u00e5r mamma blev v\u00e4ldigt tr\u00f6tt p\u00e5 oss som aldrig st\u00e4dade d\u00e4r inne vilket jag har ett stark minne av) men jag k\u00e4nde \u00e4nd\u00e5 ingen \u00e5ngest \u00f6ver det. Jag t\u00e4nkte bara ”okej” och levde vidare.<\/p>\n
Mamma flyttade till en l\u00e4genhet medan pappa bodde kvar i v\u00e5rt radhus, jag sov hos mamma f\u00f6rsta natten hon hade flyttat d\u00e5 jag tyckte det var sp\u00e4nnande med ett nytt st\u00e4lle att bo p\u00e5, min bror d\u00e4remot ville absolut inte sova d\u00e4r d\u00e5 han var arg p\u00e5 mamma f\u00f6r hon ”tog alla bra saker” fr\u00e5n pappa. Han hade nog lite sv\u00e5rare att acceptera separationen \u00e4n vad jag hade. Men allt var bra vad jag kan komma ih\u00e5g, v\u00e5r pappa hade dock lite sv\u00e5rare att ta hand om oss \u00e4n vad mamma hade. Kanske f\u00f6r att kvinnor har den naturliga mamma instinkten och m\u00e4n inte riktigt har den?<\/p>\n
Pappa bytte efter ett tag hus med n\u00e5gra p\u00e5 samma g\u00e5rd till ett mindre hus. Det funkade bra, vi fick best\u00e4mma v\u00e5ra egna f\u00e4rger p\u00e5 tapeterna vilket jag tyckte vara sp\u00e4nnande, man fick vara delaktig och d\u00e5 k\u00e4nde man sig viktig! V\u00e5r pappa hade ett jobb (som han fortfarande har) d\u00e5 han b\u00f6rjade v\u00e4ldigt tidigt, d\u00e4rf\u00f6r fick jag alltid komma j\u00e4ttetidigt till dagis och min bror fick g\u00e5 p\u00e5 morgon fritids. N\u00e4r jag blev ca 5 \u00e5r s\u00e5 fick vi b\u00f6rja ta hand om oss sj\u00e4lva mer, min storebror fick se till s\u00e5 jag kom till dagis och han gick till skolan sj\u00e4lv. Det funkade men det var lite f\u00f6r mycket ansvar f\u00f6r tv\u00e5 sm\u00e5 barn, jag vet att jag kom med kl\u00e4der ut och in, bak o fram och vi lekte alltid med frukosten osv. Pappa f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra s\u00e5 mycket han kunde av situationen och det tycker jag \u00e4r r\u00e4tt men allting blev inte alltid bra. Sedan 5 \u00e5r och upp\u00e5t har jag och min bror allts\u00e5 f\u00e5tt ta hand om oss sj\u00e4lva.<\/p>\n
N\u00e4r jag var ca 6 \u00e5r s\u00e5 tr\u00e4ffade min pappa en kvinna som jobbade p\u00e5 samma jobb som honom, hon hade en dotter som var 1 d\u00e5, jag tyckte att det var kul, tror inte att jag t\u00e4nkte s\u00e5 mycket p\u00e5 det egentligen d\u00e5 jag var ganska liten. Hon kom mest och h\u00e4lsade p\u00e5 i b\u00f6rjan, n\u00e5n g\u00e5ng s\u00e5 sov jag \u00f6ver hos henne vilket jag tyckte var s\u00e5 sp\u00e4nnande, k\u00e4nde mig stor d\u00e5 jag var utan mina f\u00f6r\u00e4ldrar och sov hos n\u00e5gon annan. Det h\u00e4nde lite sm\u00e5saker mellan mig och den h\u00e4r kvinnan d\u00e5 och d\u00e5 som ibland fick mig att k\u00e4nna mig obekv\u00e4m som att jag var felplacerad men det gl\u00f6mdes snabbt och allting var bra igen.<\/p>\n
Tillslut flyttade hon och hennes dotter in med oss, d\u00e5 fick vi fixa om v\u00e4ldigt mycket i huset eftersom det egentligen var f\u00f6r litet f\u00f6r alla oss. Hennes dotter skulle helt pl\u00f6tsligt ha ett eget rum s\u00e5 jag och min bror skulle beh\u00f6va dela rum men min mamma blev vansinnig n\u00e4r hon h\u00f6rde det h\u00e4r och fr\u00e5gade vad dom h\u00f6ll p\u00e5 med d\u00e5 hon ans\u00e5g att en 1 \u00e5ring inte beh\u00f6vde ett eget rum. Tillslut blev det s\u00e5 att jag och dottern fick dela rum och min bror hade sitt egna rum. Det funkade bra ett tag, men vi fick s\u00e5 sm\u00e5ningom flytta till n\u00e5got st\u00f6rre, de best\u00e4mde sig d\u00e5 f\u00f6r att flytta till andra sidan stan till ett radhus som funkade f\u00f6r alla oss.<\/p>\n
Under den h\u00e4r tiden var jag 7 \u00e5r, jag tyckte det var sp\u00e4nnande att \u00e5ter igen flytta till ett nytt st\u00e4lle utan att t\u00e4nka p\u00e5 konsekvenserna. Vi flyttade, men jag och min bror gick fortfarande kvar i skolan d\u00e4r vi bodde f\u00f6rut, v\u00e5r mamma bodde ocks\u00e5 kvar p\u00e5 det gamla st\u00e4llet. Det tog 30 minuter att \u00e5ka bil att \u00e5ka till v\u00e5r mamma fr\u00e5n det nya st\u00e4lle och 1 timme kommunalt. Eftersom vi flyttade p\u00e5 sommarn s\u00e5 var det inte ett stort problem att vi bodde d\u00e4r vi gjorde d\u00e5 vi fick skjuts varannan vecka till mamma, men n\u00e4r vi b\u00f6rjade skolan \u00e4ndrades allt vi blev tvingade till att l\u00e4ra oss \u00e5ka t\u00e5g f\u00f6r att komma till skolan. F\u00f6r att vi skulle komma i tid s\u00e5 beh\u00f6vde vi vakna klockan 5 och \u00e5ka ca 6.30, s\u00e5 d\u00e4r satt vi, en 7 \u00e5ring och en 9 \u00e5ring p\u00e5 t\u00e5get ensamma f\u00f6r att ta oss till skolan. Till en b\u00f6rjan gick det, men vi m\u00e4rkte snabbt att det var f\u00f6r sv\u00e5rt att forts\u00e4tta med. P\u00e5 vintern kunde man inte komma p\u00e5 t\u00e5get f\u00f6r att det var s\u00e5 fullt s\u00e5 vi kom ofta f\u00f6rsent sen n\u00e4r man \u00e5kte hem p\u00e5 eftermiddagarna (oftast sj\u00e4lv utan syskon) orkade man inte h\u00e5lla sig vaken och somnade d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 t\u00e5get och \u00e5kte f\u00f6r l\u00e5ngt.<\/p>\n
Efter n\u00e5gra m\u00e5nader med det h\u00e4r systemet b\u00f6rjade vi ist\u00e4llet bo varannan helg hos v\u00e5r pappa, vi fick tr\u00e4ffa honom mindre men det funkade b\u00e4ttre s\u00e5h\u00e4r. Jag kommer ih\u00e5g att jag hatade att bli tvingad att \u00e5ka t\u00e5g, tyckte att det var kr\u00e5ngligt och l\u00e4skigt, ringde min pappa flera helger d\u00e5 vi skulle till honom och b\u00f6nade om att han skulle h\u00e4mta oss. Blev alltid lika ledsen d\u00e5 svaret alltid var nej, kommer s\u00e5 v\u00e4l ih\u00e5g vissa tillf\u00e4llen d\u00e5 jag sa att jag inte kommer komma d\u00e5 f\u00f6r att jag inte ville \u00e5ka t\u00e5g l\u00e4ngre och det enda svaret jag fick var ”jahapp”. Jag blev hj\u00e4rtekrossad varje g\u00e5ng, det var som att han inte brydde sig, han hade \u00e4ndrats s\u00e5 mycket, fr\u00e5n att vi betydde allt f\u00f6r honom till att han inte brydde sig alls. Jag hade ju sv\u00e5rt att h\u00e5lla de h\u00e4r ”hoten” d\u00e5 jag verkligen ville tr\u00e4ffa min pappa, han som jag \u00e4lskade s\u00e5 mycket o saknade hela tiden, d\u00e4rf\u00f6r blev det att jag efter ett tag \u00e5kte till honom \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n
Det m\u00e4rktes mer och mer hur han f\u00f6r\u00e4ndrades, och kontrollerades av min l\u00e5tsas mamma, men han till\u00e4t det. Hon best\u00e4mde allt och man h\u00f6rde henne alltid i bakgrunden n\u00e4r man pratade i telefon med min pappa, hon styrde samtalet och sa vad han skulle s\u00e4ga. Min bror och jag hade fr\u00e5n b\u00f6rjan ett varsitt rum d\u00e5 vi fick plats med det i det nya huset, men efter n\u00e5got \u00e5r fick vi dela rum och det andra rummet blev ett datarum. Vi ’beh\u00f6vde inget eget rum eftersom vi aldrig var d\u00e4r’, vi accepterade bara det och sov i v\u00e5ra v\u00e5ningss\u00e4ngar n\u00e4r vi var d\u00e4r.<\/p>\n
N\u00e4r jag var 10 \u00e5r kom nyheten att de skulle f\u00e5 ett till barn, jag var glad f\u00f6r vem tycker inte om sm\u00e5 bebisar? I oktober det \u00e5ret kom min lillebror, vi alla var glada, en ny liten familjemedlem hade kommit! Med tiden som gick s\u00e5 blev datarummet omgjort till ett barnrum och vart flyttades datorn? jo till mitt och min brors rum s\u00e5klart. Men det kallades numera det nya datarummet, jag och min bror hade varsin s\u00e4ng d\u00e4r inne och en varsin hylla f\u00f6r att ha saker p\u00e5. Vi fick inte n\u00e5got st\u00e4lle att vara ensamma p\u00e5 d\u00e5 vi inte kunde st\u00e4nga d\u00f6rren n\u00e4r vi ville och bara vara ensamma eftersom vemsomhelst som ville ha datorn fick vara d\u00e4r n\u00e4r de ville.<\/p>\n
Tiden gick och vi blev mer och mer utputtade ur familjen, v\u00e5r l\u00e5tsas mamma var alltid elak mot oss och v\u00e5r pappa gjorde ingenting f\u00f6r att f\u00f6rhindrade det. En dag s\u00e5 hade de packat ner v\u00e5ra grejer i en papperskasse vi fick inte ha kvar grejerna eftersom dom bara var i v\u00e4gen, v\u00e5r v\u00e5ningss\u00e4ng f\u00f6rsvann och byttes ut med en b\u00e4ddsoffa och en liten lofts\u00e4ng.<\/p>\n
N\u00e4r jag var 15 skulle ett till barn komma, en liten flicka. Jag hatade det, jag ville inte det men kunde inte stoppa det. B\u00e4ddsoffan vi hade byttes ut till en spj\u00e4lls\u00e4ng och enbart lofts\u00e4ngen var kvar, n\u00e4r vi kom f\u00f6r att vara d\u00e4r under helgen fick vi sova i v\u00e5ra syskons rum. Vi hade inte ens v\u00e5ra egna tandborstar d\u00e4r l\u00e4ngre. Det drog ner mig v\u00e4ldigt mycket och jag k\u00e4nde mig bortf\u00f6st fr\u00e5n min pappa som jag en g\u00e5ng var s\u00e5 n\u00e4ra. Det var som att de bara f\u00f6rde bort oss mer och mer men min pappa gjorde ju aldrig n\u00e5got f\u00f6r att f\u00f6rhindra det. Jag fr\u00e5gade ofta om de skulle k\u00f6pa ett st\u00f6rre hus men det hade de inga planer p\u00e5. I mitt huvud t\u00e4nkte jag ”ja men nu \u00e4r det slut med barn” men jag kunde inte ha mer fel. \u00c5ldersskillnaden mellan mig och n\u00e4sta barn var 18 \u00e5r, d\u00e5 fick de en pojke.<\/p>\n
Nu fanns inga s\u00e4ngar kvar f\u00f6r oss att sova i, inga tandborstar, ingenting. Det var som att de markerade att ’h\u00e4r \u00e4r ni inte v\u00e4lkomna, ni f\u00e5r bara h\u00e4lsa p\u00e5 n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng. Rummet vi en g\u00e5ng hade delat p\u00e5 var nu min l\u00e5tsas mammas dotters rum, rummet som en g\u00e5ng var min storebrors var nu min lillebrors rum och det rummet som hade varit min l\u00e5tsassysters rum var nu de minstas \u00a0rum.<\/p>\n
Efter alla dessa \u00e5r kan jag nu s\u00e4ga att min far inte l\u00e4ngre \u00e4r min far utan mer en fr\u00e4mmande m\u00e4nniska som jag f\u00f6rut k\u00e4nde s\u00e5 v\u00e4l.<\/p>\n
Och \u00e4ven om jag har trott och hoppats p\u00e5 att det inte ska komma n\u00e5gra mer barn s\u00e5 ska det komma ett till nu i september\/oktober. Det \u00e4nda jag k\u00e4nner \u00e4r besvikelse. Missf\u00f6rst\u00e5 mig inte, jag har absolut inget problem med mina syskon och barnen som kommer, utan jag har problem med deras s\u00e4tt att uppfostra barnen p\u00e5. B\u00e5de fysisk och psykisk misshandel anv\u00e4nds, huvudsakligen psykisk d\u00e5 det verkar som att de har m\u00e4rk att den \u00e4r effektivast. Att kalla sina barn idioter och att de \u00e4r dumma i huvudet \u00e4r inte okej enligt mig, de vill att de ska k\u00e4nna sig s\u00e5 d\u00e5liga som m\u00f6jligt. Hur st\u00f6rd m\u00e5ste man inte vara f\u00f6r att g\u00f6ra s\u00e5nt h\u00e4r? Hur kan man s\u00e4ga s\u00e5na saker till sina egna barn? Sitt eget k\u00f6tt och blod?<\/p>\n
Och sedan ta tag barnen i armen och lyfta s\u00e5 att det l\u00e4mnar bl\u00e5m\u00e4rken? Jag kan skriva s\u00e5 mycket om all misshandel men jag klarar inte av att t\u00e4nka p\u00e5 det. \u00c5ngest \u00e4r det enda jag k\u00e4nner d\u00e5 jag t\u00e4nker p\u00e5 det eftersom jag inte \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att f\u00f6rhindra det. Det h\u00e4r \u00e4r en, tro det eller ej, extremt kort sammanfattning av hur det \u00e4r. Tyv\u00e4rr.<\/p>\n
Jag skar mig f\u00f6rresten inte ig\u00e5r. Men k\u00e4nslan sitter fortfarande kvar och jag vet inte vad jag f\u00e5r f\u00f6r impulser.<\/em><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r jag var 4 s\u00e5 skiljdes mina f\u00f6r\u00e4ldrar. De valde att g\u00e5 olika v\u00e4gar och jag hade inget problem med det, jag ber\u00f6rdes inte av det. Antagligen f\u00f6r att jag var s\u00e5 liten, men jag har aldrig k\u00e4nt att det har varit jobbigt p\u00e5 n\u00e5got vis. N\u00e4r jag var liten trodde att de skiljdes f\u00f6r … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":8812,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-8","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/users\/8812"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/mentalt\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}