What did you expect?

Måste bara skriva av mig idag känner jag. Helt jävla chockad fortfarande efter gårdagens katastrofer.. Var ju på möte hos min soc, det gick bra och vi var överrens. Min soc känner verkligen mig och vet exakt hur jag känner och vet hur jag vill ha det. Det tråkiga är bara att en viss person ringer och stör mig under mötet och kläcker av sig en massa saker som hon inte borde gjort, iallafall inte i telefonen. Är iallafall sjukt glad att min soc hörde samtalet, och hon var inte glad efter det! Var tvungen att sticka hem till pappa för att låna medicin av min bror då min var slut.. Mamma körde mig tillbaka till gården och vi hade en lång diskussion under resan. När vi är framme och jag är på väg att hoppa ur bilen berättar hon för mig att min morbro fick en dödlig hjärtattack i början av september. Detta kom som en jävla chock och givetvis var det droppen. Jag flippade ut, kommer inte ihåg senast jag kände så mycket ilska inom mig. Kvällen ska vi inte ens snacka om! Kan inte skriva om det som hände på kvällen då jag vill inte hänga ut någon och få en jävla massa problem. Det enda jag kan säga är att jag anser att jobbar man med ungdomar med olika problem, ska man inte då ha lärt sig hur man gör för att hantera olika konflikter som kan uppstå?! Stack iallafall hem till min pappa, givetvis blev det ju en jävla massa snack med polis och socialjouren. När klockan var 1 inatt kom jag i säng! Chockad, upprörd och besviken pågrundav allt som hänt. Har iallafall varit i skolan idag, är faktiskt fortfarande där. Sitter och har engelska just nu och när denna lektionen är över sticker jag hem till älskade mormor och snackar med henne och hämtar mina julklappar. Sen drar jag förmodligen hem till Kajsa och sen till pappa för att hämta upp mina saker. Sen måste jag tyvärr säga att jag måste åka tillbaka till Staffanstorp så att jag kan få må lite sämre än vad jag redan gör! Men det är väl så ett HVB-hem ska vara? Du ska må så dåligt du bara kan, du ska känna att du inte vill leva mer och du vill kännar att du inte får den hjälp du behöver. (Observera att den sista meningen inte har med mig att göra, bara en liten pik så att vissa personer kan förstå innebörden av att jobba inom vården för ungdomar.) 

Skriver av mig lite mer när jag kommer hem eller så fort jag får tillfälle till det.