Fy fan vad jag är trött igen! Hela familjen gick och la sig för att vila vid halv 5 tiden. När vaknade vi? Jo 2 timmar senare! Det var bara att gå upp och börja laga maten. Lyckades få i mig lite mat, hade absolut ingen energi alls med tanke på att jag fått i mig en halv banan, lite saftsoppa och en bulle på två dagar? Fattar fan inte hur jag bara kan tappa all aptit och inte äta på timmar, ibland dagar… Ligger i sängen och tar det lugnt, har så sjukt ont i magen, måste fan börja tvinga i mig mat för jag orkar verkligen inte med denna smärtan bara för att jag har ätit… Snart blir det fredagsmys framför tvn med världens bästa familj! Är så sjukt lycklig att ni finns i mitt liv och att ni ställer upp för mig när jag behöver det som mest! Behövde verkligen komma iväg denna helgen och bara ta det lugnt och få känna den tryggheten av att ingen kan göra mig något här, ingen som kan förstöra mitt psyke eller min hälsa mer.. Vägen uppåt har inte varit den lättaste men jag har kämpat, jag har stått på mig så gott jag kan för att ingen annan ska kunna stå på mig. Hade nog inte kommit såhär långt om jag inte haft alla dessa underbara människor i mitt liv som ställt upp för mig så mycket dom bara kan, som lyssnat på mig när allting varit som jobbigast, som har torkat mina tårar och tröstat mig som öppnat sina hem för mig, släktingar som vänner! Blev ganska känslosamt inlägg känner jag… Men jag har väl all rätt i världen att få vara mänsklig och ha känslor?! Den som dömer mig vet inget om mig, det jag gått igenom eller hur jag kommit dit jag är idag! Så innan ni dömer någon, do a research first! 😉
