Idag är det en sorglig dag. För idag har vi vart tvungna att avliva min stora systers häst Chris. Personligen är jag mest ledsen över hur det känns för min syster. Ni kanske tänker att han bara är en häst som vi skall ta bort men den där hästan har varit något alldeles extra för Cajsa. Det var ett par år sedan som vi köpte Chris och sedan dess har han förgyllt alla Cajsas dagar.
Jag vill mest av allt tacka honom. Tack Chris för att du har gjort Cajsa lycklig. Tack Chris för att du fått Cajsa att må bra. Tack Chris för att du alltid gnäggar uppmuntrande när du ser henne. Och tack för att du gett Cajsa hopp.
Världen är så jävla orättvis. Jag menar, Cajsa lider redan av cystisk fibros och hon har redan fått ta bort tre hästar innan Chris. Samtidigt har Cajsa blivit sämre nu på senare tid och då är det allt annat än bra att hon förlorar en sådan stjärna som Chris.
Det är tur att hennes andra häst Blackberry är frisk och mår bra. För han och Chris är faktiskt väldigt lika. Båda dem vet att Cajsa är deras ”mamma”, dem tittar efter henne, gnäggar, springer fram till henne när hon ropar och dem har varsina små knep som får henne att le. Utan BlackBerry och Chris 44 vet jag inte hur hon hade mått och därför tackar jag dem båda.
Chris, jag vet att du kommer bli en av de ljusaste stjärnorna på natthimlen och jag ber dig att fortsätta vaka över Cajsa. Fortsätt få henne och kämpa och fortsätt visa henne vägen genom hennes mörker.
Vila i frid.
