Jag är så glad att äntligen kunna begynna att blogga.
Hjärtat är en symbol för glädje och kärleken, det viktigaste i livet. Ibland glömmer man det. I vardagslivet ska man njuter av de lilla stunder. Det är inte om att uppfylla något samhället förväntar sig. Man ska vara sig själv trofast. Var tyst och litar på dig!
De sista månader har varit tufft. Jag kommer inte ihåg när jag kände mig så vilse sista gången. Jag trodde faktiskt inte att det kunde bli ännu värre. Men jag har världens bästa familj. Jag kände mig so ensam, men var det egentligen inte. Jag är det aldrig därför att jag kan lita på min familj. De förstår mig utan ord. De känner mig bäst.
Trots att kärlekssorgen var den mörkaste och smärtfyllde jag någonsin hade, blev jag starkare. Jag vet nu, att jag kan leva igenom det. Jag bestämde mig att tar livet i handen. Jag kunde inte få min pojkvän tillbaka men det gällde nu mit liv att ordna. Och det hjälpte mig. Snart kunde jag skratta igen. Smärten var fortfarande där men också glädjen. Jag insåg att det finns ett liv utan honom. Det är inte vägen jag valde. Ändå går det vidare.
Den bästa medicinen för kärleksbeymmer är musik. Jag vet inte varför men pröva en gång att sjunga högt och dansa till och med. Det är en befrielse; för mig i alla fall. Det är kanske därför jag alltid sjunger sorgliga låter. För jag oftast spelar gitarr och sjunger när jag är ledsen…