Som en liten paus i jobbsökandet och städandet av mitt nymöblerade rum så tänkte jag nu skriva lite om Aldrig Ge Upp. Det sista projektet i GMU, den sista prövningen. Det kommer inte att bli någon dagsredovisning då jag omöjligen fann tid att skriva om varje dag, och om jag hade tid, då regnade det och var kolsvart. Inte de bästa förhållandena för att skriva dagbok ute under bar himmel.
Det hela började redan på Söndagen när jag kom tillbaka till LedR i Enköping. Jag borde kanske ha insett det då vi aldrig någonsin hade haft uppställning klockan ett på dagen söndagen då vi ska vara tillbaka. Vi ställde upp i korridoren och hade revelj. När vi hade fått omvisitation i våra logement och städområden och äntligen blivit godkända så var det samling kring vår Kapten. Det första han säger är ”Nu börjar slutövningen. Säkerhetsgenomgång.”, alla i plutonen drog efter andan på samma gång, i princip. Redan? Skulle vi inte ut på måndagen? Tydligen inte.
Vi fick reda på våra tältgrupper och ställde upp för vapenutlåsning. Klockan var kanske halv tre på dagen när vi marscherade ut från grindarna på LedR.
Det första stoppet på den första ändå relativt långa marschen var fotbollsplan precis utanför grindarna, där skulle man göra pull-ups och armhävningar i samband med detta fick vi även veta att under projektet skulle vi tävla i 11 olika grenar, gruppvis. Det var ett stopp till den eftermiddagen, och det var någon km efter det första. Där skulle vi ta isär och sätta ihop vapnet på snabbast möjliga tid. Vapenstafett skulle man kanske kunna påstå, eftersom det var som en stafett.
Därefter var det dags för den sista etappen på marschen, och den blev inte lätt. Det bar över stockar och sten, och flera av oss i gruppen trillade i förödande gropar som man inte såg i mörkret. Det var lite läskigt att gå där vi gick i mörkret med full stridsutrustning och packning, för man visste att om jag trillar någonstans nu, och hamnar lite snett så kommer jag bryta något på grund av all extra vikt.. Men som tur var så bröt ingen något. Kanske inte så förvånande, men ändå.
När vi kom fram till platsen så fick vi order om att upprätta enmansförläggning, redan första natten. Jag och min stridsparskamrat valde att knäppa ihop våra knäppetält och istället ha ett vindskydd. Sagt och gjort. Vi började pula med det där, när vi plötsligt blev beskjutna. Vi slängde oss i våra eldställningar för att besvara elden. Det var över ganska fort, och blev då beordrade om att bryta förläggning och ta oss till en annan plats eftersom vi hade blivit upptäckta. Sagt och gjort. På den nya platsen upprättade vi våra enmansförläggningar och satt post tills det började ljusna ute.
Den första dagen var avklarad.
To be continued
Nu ska jag återgå till städandet! Börjar med badrummet.