Nu har jag jobbat i en vecka, började i tisdags och nu är det tisdag. Det är skönt att jobba, jag får vara ute mycket och det är, trots att vi åker elmoppe, mycket rörelse och ganska fysiskt ansträngande – vilket jag tycker väldigt mycket om. Nackdelen är att jag helt har tappat motivationen till att träna. Är dock väldigt osäker på om det beror på att jag är trött på eftermiddagarna eller om det är för att jag är väldigt långt ifrån ”mitt” gym. Jag har möjlighet att träna på jobbets gym – en sjukt bra möjlighet som långt ifrån alla har – men jag är så otaggad. Jag har en väldigt fin runda jag kan gå och springa, eller till och med köra backintervaller – men jag vill springa med någon. Jag kan absolut åka till mitt gym och gå på ett pass/träna på gymmet – men det tar minst 4 h med resa och träning.
Samtidigt som jag har alla dessa ursäkter för att inte träna så vill jag göra något. Klockan är 16.00, jag kan ju inte gå och sova nu?Helst vill jag inte heller inte glo på TV hela eftermiddagen och kvällen. I skrivande stund så tänker jag ”äh, jag tar väl en promenad då. Det är ju skönt att röra på sig i alla fall” men direkt efter så är det en annan röst i huvudet som säger ”men du har ju inga bra promenadskor. Dina easytone har du ju kastat, dina löparskor får du ont av och dina vanliga skor är inte heller optimala för en riktig promenad.” Jag blir så frustrerad. Jag både vill och inte. Kanske borde man låta bli rösten i huvudet och träna i alla fall, ett dåligt pass är bättre än inget pass, men kanske borde man lyssna. Jag kanske inte har så mycket energi i kroppen som jag tänker?
Kanske att jag bara gör något enkelt här hemma, typ något i stil med:
3×10 armhävningar på tå (alt. ner på tå upp på knä)
3×10 crunches
3×1 min plankan
Gör jag ovanstående har jag ju ändå gjort något. Det får nog bli så, enkelt, inte så svettigt och bara härligt.