Efter veckor av trötthet, sjukdom och ett jobbigt uppbrott så börjar jag äntligen komma tillbaka på banan. Just uppbrottet med min pojkvän (ex) har jag inte riktigt bearbetat ännu, och jag vågar inte riktigt ta tag i de känslorna nu. Tror helt ärligt att det bästa sättet att göra något åt det för mig är att vara fokuserad på annat, vilket jag också är.
I förrgår så tränade jag bröst och biceps med en kollega, igår körde jag ben själv och idag blev det en liten cirkel med en annan kollega. Det känns riktigt bra att vara igång igen och nu känns allt verkligen som en nystart. Jag börjar skolan, jag ska ta körkort, jag ska fokusera på mig själv och min träning; och bara umgås med människor som får mig att må bra. Det enda som är som vanligt är mitt extrajobb (som ändå är relativt nytt, började ju jobba med det i mars typ), och min familj.
Jag ser fram emot hösten och jag ser fram emot att få utvecklas ännu mer – både psykiskt och fysiskt!


Jag och min pojkvän gjorde slut, och eftersom TV var något som han gav mig i födelsedagspresent (som vi dessutom inte bokade under sommaren) så blev det helt enkelt inte av. Jag vill dock fortfarande göra det! Så laddar om och hoppas på att klara av (och våga) genomföra det nästa år!
Trist. Vad hände med Tough Viking?