…på ett högre väsen har jag aldrig riktigt förstått mig på. Antingen tror man på gud eller så gör man inte det, det är alltså på heltid. ”Är du troende?” Vad svarar man på det egentligen? Ibland tror jag på gud. Ibland tror jag på ödet. Ibland tror jag på Allah. Ibland tror jag på karma. Ibland tror jag att det inte finns någonting. Jag har svårt för att tro. Jag genomskådar allt. I mitt huvud känns religioner inte särskilt genomtänkta. Det finns alltid argument för att säga emot eller för saker. Men ingenting är logiskt och i mitt huvud får jag inte ihop det. Det enda som känns logiskt i ologiken och som jag kommer leva längst på är att tro på mig själv.