Jag har ingen lust att plugga. Jag vill verkligen inte. Men jag vet att det underlättar för mig om jag bara gör det. Nu. Så därför gör jag det. Denna gången gör jag det inte med hjärtat, utan med hjärnan. Jag hoppas att jag mår bra av det senare så att det var värt min tid. Det här med att läsa på distans är väldigt rörigt. Och jag saknar att ha en riktig klass, med riktiga klasskompisar. Att kunna diskutera och bolla idéer… Men men, det är bara att ta sig i kragen och kämpa mot den lilla ljusglimten jag ser i andra sidan av tunneln.