Det här är Linda, här är hon bara 16 år. Hon går första året på ett tekniskt gymnasium i utkanten av centrala Göteborg. Hon mår dåligt men hon vill inte att någon ska se det. Så hon går och håller alla känslor och tankar för sig själv.
Hon har ingen att prata med och hon är för feg för att gå till en psykolog. Hon tror på att alltid klara sig själv. Så länge jag ser stark ut så är jag stark. Hon vill inte berätta vad hon går och håller inom sig för sina vänner. Hon är rädd för att bli lämnad och sviken.
Hon har så mycket ilska inom sig, men hon vill inte att någon ska se det. Hon känner en oerhört stor frustration på allt. Hon är arg och rädd. Hon känner ett behov av att få ur sig alla känslor. Så hon väljer att skada sig själv.
Jag har tidigare skrivit inlägg om val man gör i livet. Idag ångrar jag att jag aldrig gick till en psykolog eller åtminstone skolkuratorn. Jag hade antagligen besparat mig en hel del smärta. Men jag tyckte att tankarna var onda nog, och jag trodde att orden skulle göra mer ont. Men idag vet jag att inget blir bättre av att gå och hålla tankar för sig själv. Att förmedla och berätta om sitt onda är det bästa man kan göra.
Min lösning på problemet var att spela ut mina tankar i kreativitet. Jag började måla tavlor och fotade, retuscherade bilder och allt möjligt. Träning är något som jag märkt också är väldigt bra. Ilskan försvinner lätt om man får pressa ut det ur kroppen.