Detta är ett inlägg om hund. Ett inlägg om hur djur kan hjälpa människor.
När jag först skaffade hund för ett antal år sen, tror jag inte att jag hade full insikt i mig själv som person. Det var många personliga saker som jag inte riktigt hade bearbetat. En skev och oförstådd bild av en själv i förhållande till hur man beter sig utåt, skapar osäkerhet. Ju mer man kommer ut i världen, ju mer erfarenhet och mognad man får, desto mer insikt får man i sig själv. Och allt som man inte bearbetat och/eller hållit hårt om inom sig själv läcker så småningom ut.
Osäkra människor får osäkra hundar. Det är så sant. Jag föll för rottweilerns egenskaper; deras starka och bestämda karaktär, deras livliga entusiastiska arbetsamma sida, men även deras otroliga lojalitet, mjukhet och lugn. Jag tror att undermedvetet valde jag denna ras med dessa egenskaper som jag själv uppskattar hos människor, de egenskaper som jag själv gärna har.
De sista åren har varit turbulenta. En massa saker som jag inte bearbetat (som jag av personliga skäl inte vill gå in på just nu), bidrog till en enorm osäkerhet och knäckte mitt självförtroende helt. En lång och jobbig period kom. Men det bidrog också till att jag började tänka om och när man börjar få insikt och förstå sitt beteende, då börjar man sakta men säkert att bli starkare och bygga upp ett självförtroende, steg för steg.
Vad har min hund med detta att göra? Jo, min hund är en spegelbild av mig. När jag ser hennes osäkerhet i vissa situationer vet jag precis hur jag mår, för jag vet hur mycket min egen osäkerhet påverkar henne. Jag vet då att det är dags att skärpa mig. Hon hjälper mig mer än någon annan kan. Och vi har gjort enorma framsteg tillsammans. Nalla har övervunnit sin osäkerhet med de flesta vovvar. De mer dominanta raserna jobbar vi fortfarande på (men det är mycket bättre nu) – och för mig är det samma sak. Mitt självförtroende växer och jag är mer bekväm med mig själv nu när jag är ute i världen bland andra. Jag kan fortfarande ha svårt i en del situationer där jag ibland blir osäker, men jag jobbar på det och börjar sakta men säkert känna min mer säker i min egen personlighet. Nalla hjälper mig med detta, med att öka mitt självförtreonde och släppa rädslan och oron. Hon hjälper mig att ta fram sidor som jag vet finns där bakom osäkerheten. Och nästa gång jag tittar på Nalla, min spegelbild, kommer jag inte se osäkerheten, utan jag kommer se alla de egenskaper som jag föll för hos rottweilern. In dogs we trust.
Ser ni hjärtat i hennes päls? Hon har haft det där sen hon var liten. That has to mean something?! Jag tror verkligen att Nalla kom till mig av en anledning. Kalla mig hippie, men det är vad jag tror 😀
“Like” if you like, or write a comment, knappen finns nedan =)