Komplex

De flesta utav oss har något/några komplex när det kommer till våra kroppar och utseende. Oftast är det sådant som vi har fått dåliga kommentarer för, som vi därefter har sugit åt oss. Vi kan lägga mycket tid på att älta om det och vi kan ofta låta det begränsa oss i t ex val av kläder och dylikt. Och inte minst påverkar det vår självkänsla och vårt självförtroende.

Det roliga är att våra kroppar är som de är och hur mycket vi än vill så kan vi inte ändra hur vi är skapta (om man inte tar till extrema metoder). Och när andra kommenterar negativt om vårt utseende, vad gör vi då? Jo, vi gör precis samma sak, vi hjälper till att klanka ner på oss själva. Men är inte detta orättvis? Att klanka ner på något som ändå inte går att ändra? Att vara emot något som är försvarslöst? Hur har vi då någonsin en chans att acceptera oss själva och tycka om oss som vi är?

Men det finns någon som kan försvara en. Någon som kan få en att tycka om en själv och känna att man är fin. Någon som kan få en att må bra. Och det är du själv som kan det. Gå inte ihop med alla andra mot dig själv. Det är inte rättvist. Stå upp för sig själv istället. När du ser dig själv i spegeln, ta av dig dina missfärgade glasögon och se dig själv för den unika, vackra varelse du är. Ge dig själv komplimanger för det som du annars klankar ner på hos dig själv.

Jag har ältat mycket i mitt liv över mitt utseende. Mitt största komplex är min vikt. Att jag har fått höra att jag är helt för smal. Att jag ser ”spinkig” ut. Och jag har gått ihop med ”dem”. Gängat ihop mig med alla de som har gett mig dåliga kommentarer och sedan sagt det till mig själv. Men jag börjar inse ju äldre jag blir och ju mer jag jobbar på mig själv, att all den energin kan jag faktiskt lägga på annat. På sådan som får mig att må bra. Jag kan välja att tro på andras åsikter, eller så kan jag stå upp för mig själv, acceptera mig för den jag är och se det vackra i mig själv. Min vikt är inget som jag kan göra något åt, utan att ta till extrema åtgärder – och det är det inte värt. Så istället väljer jag att acceptera min vikt och se det fina i det. Och hur hör jag det? Utöver det ovannämnda, slutar jag att begränsa mig själv och exponerar det som jag inte tycker om och ÄGER det. För det är jag, och jag tänker inte svika mig själv.

Har ni några komplex som ni skulle kunna tänka er att acceptera istället för att förändra?