Det pratas ofta om hur mycket man bör avslöja om sig själv inför andra. En del är som en öppen bok, medan andra anser att man inte ska berätta för mycket, då det kan slå tillbaka mot en.
Jag har alltid varit en rätt så privat person av mig. Mina innersta tankar är det bara jag som vet. Men ju mer jag jobbar på mig själv, ju mer märker jag att behovet för att uttrycka sig ökar. Och INTE för att bara höras eller synas. Utan för att vara genuin mot den person jag är inombords. För vi mår allra bäst när vårt inre är i sync med det som vi visar utåt.
Och någonstans måste det handla om tillit. Ju mer vi litar på andra, ju mer litar vi på oss själva. Och desto bättre självkänsla och självförtroende utvecklar vi. För det som är viktigt för oss att dölja, det är det som vi är allra mest osäkra över, som fortfarande är en svag punkt för oss.
Och sist men inte minst, glöm inte;
”Sätter man trollen i ljuset så spricker de”
Har ni svårt för att dela med er av personlig saker?
