Jag tror att vi har missförstått vad ”släpp det” innebär. När man har varit med om något jobbigt, är det lätt att man försöker komma över det genom att aktivt försöka få sig själv att sluta tänka på det. Kanske tänker man att man ska försöka tänka på något annat istället. Ofta får vi en känsla av obehag eller ångest när tankarna går dit och det gör det logiskt för oss att tänka på annat istället.
Ju mer vi försöker undvika en tanke, ju lättare hoppar den fram och ju mer ångest framkallande är den. T ex, tänk på en apelsin. Tänk på hur den luktar, smakar, ser ut, färgen, ja, nästan som att den vore framför dig. Försök senare att aktivt INTE tänka på den under de närmsta 10 minuterna. Det är i princip omöjligt.
Kanske borde vi vända på det. Vi kan välja att acceptera vårt förflutna och inte bli rädda så fort tankarna vandrar dit. Vi kan acceptera genom att erkänna för oss själva att vad som har varit, det har varit. Oavsett hur mycket vi vill, så kan vi inte ändra på det. Det har förändrat oss och det kommer alltid att vara en del av oss. Att låta tankarna vandra dit ibland och erkänna de med en känsla av acceptans, lär så småningom få obehaget att minska då tankarna dyker upp igen.
Mer om acceptans hittar ni HÄR
