Normer. Jag HATAR de. Regler. Jag HATAR de också. Är så trött på att man måste bete sig på ett förväntat sätt. Är så trött på att leva i ett samhälle med en massa regler, oskrivna såväl som skrivna. Jag kokar av ilska när jag hamnar i sammanhang där jag känner att min frihet begränsas. Jag kokar så jag nästan inte vet vad jag ska göra av alla känslor.
Men sen på något vis inser jag att jag är smartare än så. För regler finns, men även valmöjligheter. Och normer är just vad det är, oskrivna regler. Mentala regler. Och hur jag påverkas mentalt av de – ja de kan jag också påverka. Jag kan välja att leva efter mina egna värderingar och faktiskt skita i andras. För vad är det värsta som kan hända? Jag kan välja att anpassa mig och må dåligt av det. Eller så kan jag ta initiativ, göra vad jag vill, leva så som jag känner att mitt hjärta säger till mig och faktiskt känna välmående. Jag tror jag väljer det senare alternativet. Vad väljer ni?
Caged bird LÄNK
