Om det är en sak som jag har lärt sen jag ”blev” vuxen; är de att man måste verkligen stå upp för sig själv. När jag var yngre var jag ganska naiv när det kom till vissa saker. Jag förutsatte att människor alltid försökte var godhjärtade och rättvisa. Jag tänkte faktiskt så ganska länge. Men det finns tyvärr de människor som är beredda att trampa på andra för sin egen vinnings skull, de som är mer egoistiska än andra, de som är beredda att ta men men inte ge, och framför allt – de som kommer att utnyttja din godhet.
Det är inte meningen att låta bitter eller negativ på något vis, för i det stora hela anser jag att man SKA försöka se det bästa i människor. Och man SKA vara god och trevlig mot andra. Men man ska även vara god och trevlig mot sig själv. Står man inte upp för sig själv, sätter gränser och visar vad man kräver – ja, då lär man bli en dörrmatta. Så är det. Och man behöver inte bli en cold hearted bitch för det – man kan sätta gränser och ställa krav med ett leende på läpparna. Då mår man bäst själv.
Ja, jag har också haft ett dilemma med det, men man inser att det går faktiskt att vara båda delar =) Men det är skönt när man komemr till den insikten 😉 Ha det fint! Kram
Håller med till 100%. Jag själv har varit sådan då jag stått ut med väldigt mycket bara för att jag försöker vara ”den bättre medmänniskan” och försöka lära andra genom att visa mitt tålamod och att jag är god, men man inser tillslut en dag att man faktiskt kan vara den människan, man kan vara tålmodig men samtidigt sätta gränser som du skriver. Det är OK att säga även om personer blir lite tvära över att inte få sin vilja igenom, men om man inte respekterar sig själv hur ska andra kunna göra det med?
Kram