Både idag och igår har gått åt att packa, rensa och städa. På måndag ska vår lägenhet fotograferas för att sedan läggas ut på hemnet. Vi har faktiskt fått bort en massa. Shit så mycket skit man samlar på sig! Men det känns skönt att rensa ut allt. På den nya lägenheten ska jag ha så lite möbler som möjligt och ta med mig så lite saker som möjligt.
Känns som det kommer bli en ny start. Jag är inte naiv och tror att allt kommer hädan efter att bli bra, för jag vet nu att saker och ting händer inte bara andra. Det händer en själv. Men det känns som att jag kan påbörja en ny del av mitt liv. Ett nytt kapitel. Det är så mycket som har hänt på denna lägenheten. Och nu är det dags att gå vidare. Släppa det gamla och se fram emot det nya. Jag är inte samma person längre som jag var för inte så länge sen. Jag är en kvinna, jag är stark, jag har erfarenheter, jag är redo för nya utmaningar, jag vet vad som är viktigt för mig i livet, jag vill vidare. Och det kommer vara skönt att komma till en ny plats, där mitt ”nya” äldre jag får utvecklas och där min och Juans framtid kommer att finnas.
Hur som helst, nu sitter vi i balkongen och tar ett glas vin. Njuter sista tiden av vår älskade, stora balkong och lilla trädgård (det är det enda som jag kommer att sakna med lägenheten).
Tidigare idag var jag och käkade sushi med Lidde. Fy fan va jag har saknat mina vänner. Har dragit undan mig mycket genom allt detta. Har inte känt mig som mig själv och då vill man inget annat än att isolera sig. Men man ska aldrig glömma att en barndomsvän kan ljusa upp ens dag som inte mycket annat. När allt känns obekant och fel, är det skönt med något så bekant och behagligt. Det tillför stabilitet i ens liv, när det känns allt annat än stabilt.
