Ett år

Den senaste veckan har varit svår… jag har försökt bete mig som vanligt. Men jag har gått och känt mig nervös inför den dagen. Vet inte varför jag har känt mig nervös. Kanske är jag rädd för hur det kommer att kännas i morgon. Hur jag kommer att hantera dagen. Sen idag brast det. Men det känns nu i efterhand okej att jag tillät mig det. Jag har låtit mig själv att tänka så mycket jag bara vill på dig och gråtit när jag känt för det. Jag måste få känna detta.

I morgon är det ett år sen avbrytandet. Ett år sen vår första son föddes och blev en ängel. Ett år sen vi tog förval av dig. Jag har nog aldrig förstått uttrycket ”det känns som igår” förrän nu. Jag kommer ihåg det som igår. Varenda detalj är som fastetsad i minnet. Livet kanske blir lättar med tiden men smärtan är densamma. Jag saknar, längtar, behöver, tänker och älskar dig som jag gjorde den dagen för ett år sen. Du är en del av mig som gör ont att leva utan. Jag har aldrig kunnat förstå hur mycket man kan älska ett barn förrän du kom in i vårt liv. En mammas kärlek är ett band som aldrig går att bryta. Ett band starkare än något annat. Du kanske inte finns här hos oss men du finns i våra hjärtan och tankar varje dag. Hur fruktansvärt ont det än har gjort, är jag tacksam över att just jag blev din mamma och just jag fick bära dig den tiden jag fick. Jag hade inte bytt bort det mot något annat. Jag är tacksam för att jag får älska dig. 

Nathaniel

2014-02-04 

Vila i frid min ängel,

Du finns i våra hjärtan och

är älskad för alltid.