Vecka 38 är här och jag känner nog för första gången att jag INTE ORKAR MER. Jag vill bara sätta mig på golvet och böla och skrika: jag vill inte mer!! Det finns inget mysigt med den sista graviditetsmånaden om jag ska vara brutalt ärligt. Det är bara tungt, jobbigt, frustrerande och SMÄRTSAMT. Tror att varken jag eller lillen njuter av detta längre. Stackaren har knappt någon plats kvar där längre. Känner att det verkligen är dags snart!
Hur som helst, har mått riktigt dåligt och därför inte orkat blogga de sista dagarna. Det började precis efter att jag hade besiktat bilen. Skulle ju träffa Byron och åkte iväg för att hämta upp honom. Från ingenstans fick jag världens smärta i ryggen. Alltså sån smärta att jag kände mig svimfärdig. Så vi stannade och stod ute ett bra tag. Smärtan lättade lite men det var verkligen hemskt. Fick en massa sammandragningar och hela magen började göra ont (men väldigt diffust, kändes inte som förvärkar). Hur som helst, efter en timme gick vi in och åt. Jag var skit hungrig men sjukt illamående. Tänkte att om jag äter går det över men det gjorde det verkligen INTE. På vägen hem hade jag så sjukt ont att jag inte visste om jag på allvar skulle komma fram eller få ringa någon. Men jag kom slutligen hem och kvällen samt resten av natten låg jag och spydde helt sinnesjukt. Och smärtan i ryggen var helt hemsk. Vet inte om det var av smärtan som jag spydde eller om det bara var två grejer parallellt. Och så har det varit de sista dagarna. Går lättare att hålla inne maten nu men jag äter knappt något så det kan ju bero på det. Och ryggsmärtan kommer och går som små ”anfall”. Imorgon ska jag nog ringa läkaren. Jag själv tror att det är en nerv eller något som har kommit i kläm och därav den strålande smärtan i ryggen som diffust går mot magen och kräkningarna. Och jag är så sjukt dålig i magen, ursäkta detaljerna – men så är det ju att vara gravid, inte det minsta glamoröst.
Så ni kanske kan föreställa er mina dagar nu, det är bara sängen och toan fram och tillbaka, varma bad och alvedon mot smärtan, bölande emellanåt… försöker hålla mig lugn för lillen, vill inte han ska bli stressad… men va fan, man är ju inte mer än bara människa. Känns skönt att bara böla av frustration ibland.
Mina måltider de sista dagarna. Det är i princip allt som jag lyckats äta. Nyponsoppa och skorpa.
ja precis, i slutändan är det värt det, man får påminna sig om det genom smärtorna. snygga grejer på din sida förresten! 😉 kram!
tackar =) ja det hoppas jag med 😛 Kram
Åh, stackare.. Fy va jobbigt. Hoppas det lugnar ner sig snart! Kram
Jag känner med dig. I slutet är det speciellt tufft. Var där själv för lite drygt ett år sedan.
Inte gulligt och romantiskt ett dugg! Men VÄL värt det efteråt . Kram och håll ut.