Hej bloggen 🙂 Mår fortfarande riktigt dåligt så det blir inte mycket bloggande. Har några inlägg sparade som jag tänkte tidsinställa till lite senare.
Smärtan i ryggen är värst nu. I natt fick man knappt någon sömn. Skulle egentligen på en grej på jobbet men fick avboka det med tanke på hur jag mår. Det blev ett telefonmöte stället. Smidigt och nu är det avklarat. Det är stressande att ha vissa grejer kvar att fixa innan förlossningen för rätt som det är kanske man ska föda typ haha Så det är skönt att denna jobbgrej är klar nu.
Jag undrar om det inte börjar bli dags snart… mår som sagt fortfarande riktigt dåligt. Lyckats äta mer normalt nu men så fort smärtan i ryggen/magen kommer så blir jag spyfärdig igen. De sista två dagarna har jag haft smärtsamma sammandragningar/förvärkar. Så det går ju framåt om man säger så. Jag tror faktiskt nu att kroppen förbereder sig. Hur lång tid det kommer ta, vet jag inte men jag tror att det kan ske när som nu.
Känner en massa känslor samtidigt. Både glädje, rädsla, oro, spänning, nervositet, frustration och annat men mest av allt vill jag faktiskt att han ska komma ut snart. Detta är sååå plågsamt. Nu längtar jag nästan efter förlossningen och tänker att det får göra hur ont som helst, bara det är över sen. Och jag känner mig redo nu. Redo för att möta honom. Jag ska vara helt ärlig och säga att de sista veckorna har jag haft en rädsla/oro för hur det ska vara när han väl kommer. För hur man känslomässigt kommer bearbeta det hela. Har pratat mycket med en vän som har flera barn och jag börjar förstå nu att det är mycket möjligt att det blir helt annorlunda än ens förväntningar. Det är väl bara så det är, man kan inte föreställa sig det i förväg och det får man acceptera. Så lite förväntningar som möjligt är nog bäst. Därför är lite oro i förväg nog ändå ganska nyttig, för det skapar insikt. Och nu när jag känner att jag har fått det, har denna oro börjat avta lite och glädjen tar över. Snart ska jag få träffa min lille prins 🙂 Jag känner att jag faktiskt är redo för utmaningen nu.
Juan satte upp lampan härom dagen. Älskar moln-motivet. Vill även tapetsera en vägg med samma motiv.
Vi fick den här fina lilla vaggan från Juans föräldrar. Tanken är att han kan sova i den på dagarna (den har hjul så man kan smidigt flytta den var som i lägenheten). På nätterna kommer han sova i den vanliga spjälsängen i vårt sovrum. Jag får faktiskt lite dåligt samvete när jag tänker på att han redan har två sovplatser… klart vill jag ge det bästa till min lille men samtidigt tänker jag på alla barn som knappt har något tak över huvudet. Världen är hemsk ibland med sina kontraster.
