Thinking outside the box

Vaknade som vanligt de sista dagarna i min ”gravidbubbla”. Med andra ord trött, omotiverad till vardagen och bara inställd på att vänta. Men så låg jag i soffan och bara kände mig allmänt onöjd, så jag beslöt mig för att faktiskt stiga upp. 

Jag har varit lite grinig/frustrerad över det faktum att jag i vissa tillfällen faktiskt vill och orkar göra lite men att jag känner mig stor som ett hus och knappt kan röra mig. Så då har jag bara skitigt i att göra något alls på grund av frustrationen. Men nu fick jag spel på mig själv! För jag är verkligen inte en sån person. Om jag inte lyckas med något så brukar jag försöka hitta en annan väg att ta. Bland de viktigaste tankesätten för mig i livet är att aldrig glömma bort att det finns FLERA VÄGAR ATT TA DIT MAN VILL KOMMA. Man måste försöka se saker outside the box. Det kommer man långt på. Så jag började tänka nu att ”visst, jag kanske inte kan borra upp tavlor eller gå ut och jogga men det finns ju annat som jag kan göra nu när jag är lite rörelseförhindrad. Det gäller bara att tänka om”. Och inte för att jag vill borra upp tavlor eller jogga men ni fattar vad jag menar. Klart ska man vila när man behöver det (speciellt när man är höggravid och några dagar från BF) men jag är samtidigt en person som behöver göra grejer för att må bra (tror egentligen alla är det). Så länge jag orkar ska jag försöka sysselsätt mig hemma lite smått, blir jag trött går jag och lägger mig då och vilar. Jag behöver ju inte tvinga mig till att vila om jag faktiskt orkar göra annat. Just nu har jag i alla fall lite extra energi så varför inte ta vara på den?

Hur som helst, började tänka lite på framtiden. Ett kapitel är avslutat och ett nytt är påbörjat. Började dels fundera på hur jag kan använda mammaledigheten på bästa möjliga sätt. Jag har ju tusen fritidsidéer/intressen och grejer jag vill göra. Och ja, jag vet jag ska ha en bebis, varsågoda och kalla mig naiv eller vad ni vill – men jag tror inte att ett barn behöver begränsa en. Man får säkerligen anpassa sig och hitta andra vägar men det löser sig alltid. Den inställningen har funkat bra för mig förut i alla fall när andra har sagt tvärtom 😉 Anyways, sen tänker jag även på tiden efter mammaledigheten. Vad vill jag? Hur vill jag att mitt liv ser ut om ett antal år? Vilka mål vill jag sätta upp och hur går jag tillväga? Man kan verkligen inte planera allt (jag vet nog mer än någon nu att saker och ting inte alltid blir som man vill eller har tänkt sig) men man måste ha en vision och försöka finna en väg dit, samtidigt som man är FLEXIBEL och kan tänka om ifall saker inte blir som man tänkt sig. Annars blir man nog bara passiv eller har svårt att komma dit man vill. Jag har haft en liten bump in the road de sista åren och nu känner jag att det är verkligen dags att ta tag i saker och ting.

Så nu sitter jag och brainstormar med mig själv och gör en liten mindmap. Strax ska jag upp och fixa mitt skrivbord (har ju köpt ett nytt som vi inte fått ordning på än). Behöver ha min lilla yta. Fattar inte hur man kan vara utan ett skrivbord?!