Ligger här med Gabriel i sängen och myser. Kan inte fatta att han redan är en vecka gammal (idag). Tycker redan att tiden går alldeles för fort!
Det är riktigt tufft att ta hand om ett spädbarn även om det är det mest underbara som finns i hela världen. Det är fullt upp hela tiden. Just nu har vi försökt att ställa om och komma in i allt sen vi kom hem från BB. Amningen var svårast att få igång men nu flyter det på riktigt bra. I början ville han inte alls ta bröstet men efter grym hjälp på sjukhuset så lyckades vi lära oss. Det är ett samspel mellan en själv och barnet. Jag är så lättad att vi fick igång det. Höll på att bli knäckt ett tag när jag trodde att det inte skulle gå. Nu handlar det mest om att lära sig hans signaler; när han vill äta, hur mycket, när magen gör ont, osv och hur man gör på bästa sätt. Och att komma in i allt detta, att anpassa sig efter nya livet och samtidigt återhämta sig från förlossningen.
Ett par saker som jag har lärt mig på denna korta tid:
1. Det är ingen idé att sträva efter att försöka skapa en rutin. Ibland vill han bli ammad var tredje timme och ibland varannan timme. Ibland är det magknip och ibland inte. Ibland vill han sova och ibland är han vaken. Ibland får man 3 timmars sömn emellan varven och ibland får man 20 minuter. Bebisar har ingen rutin. Så det är inte direkt lönt att försöka skapa en. Det man behöver göra är att tillgodose barnets behov och det tror jag man gör genom att helt enkelt anpassa sig och skita i att skapa en rutin. Annars lär man bara bli frustrerad om rutinen inte hålls. Och då syftar jag till spädbarn. Rutin behövs nog när barnet blir lite äldre. Ja, jag vet inte helt hundra i och med att jag är ny på detta men det är så jag resonerar så länge.
2. Saker och ting tar mycket längre tid. Man blir konstant avbruten för bebisen behöver en. Och det får vara okej. Ibland hinner man bli klar och ibland inte. Man får vara glad för den lilla tid som man får över och får man inte någon tid över så kommer alltid en ny dag. Det gäller att vara flexibel och inte ställa för höga förväntningar eller krav på ens vardagar. Konstigt nog känner jag mig mindre stressad nu än innan bebisen. Jag uppskattar mycket mer och blir överlycklig för varje liten stund som jag får över som jag är pigg på. Då använder jag den stunden mycket mer effektivt och utan att stressa. Jag känner mig mer i nuet nu än någonsin. Och alla andra grejer känns så små och onödiga att stressa/oro sig över i jämförelse med mamma rollen.
3. Lyssna på din instinkt. Självklart är det bra att fråga om råd när man inte vet och att lyssna på de som är mer erfarna. Men alla barn är olika och alla mammor är olika. Jag tror att det är viktigt att våga testa sig fram och lita på sin egen instinkt. Jag tror man känner sitt barn bäst och det gör heller inget om man gör fel ibland. Det är okej att lära sig på sina misstag (i en viss mån så klart). Och det är nog det som föräldraskap handlar lite om. Att kunna ta beslut. Det är bara du och ingen annan som är ansvarig för ditt barn. Det lärde jag mig redan första gången som jag var gravid.
4. Sov när bebisen sover!!!!! Är du trött och bebisen sover, gå genast och lägg dig! Spelar ingen roll om det är mitt på ljusa dagen och solen står och lyser utanför fönstret. Dra för persiennerna och gå och lägg dig omedelbart! För missar man den luckan och om bebisen t ex får för sig att inte vilja sova sen på ett tag – ja då lär man vara så trött att man nästan blir knäpp. Missa inte en chans till att sova!
Lite senare ikväll tänkte jag börja från början och berätta om förlossningen men jag får se om jag hinner, annars kommer det förmodligen imorgon 😉
