Stressen och jag.

Yes! Idag får vi en timme extra! Sjukt egentligen hur stressade vi människor är att man blir överlycklig för att man ”får” ytterligare en timme. Känns som att man är i ständig konflikt mellan sig själv och tiden. Eller sig själv och stressen, kanske det är. Jag försöker jobba på det så mycket det bara går – varva ner, inte låta mig gå in i de stressade tankarna och rutinerna, men gång på gång faller man dit igen. Funderar på varför. Kanske är det vårt samhälle som är i för högt tempo och där det läggs för stor vikt på prestation…(?) eller så är det bara jag som inte kan prioritera och hålla en balans. Ibland känns det bara som att stressen tar över och då får man absolut INGENTING gjort. Allt känns bara såååå otroligt jobbigt att ta sig an och klara av. En sak är viktig i alla fall; att jobba på att inte minska stress, för långvarig stress ger en otrolig negativ effekt.

Av någon anledning känner jag mig extra stressad idag, så idag är det extra viktigt att försöka ”öva” mig på att prioritera och dela upp tiden så att det inte bara blir ärenden, utan även tid för att slappna av. Sitter ner en stund nu för att fixa lite viktigt (bara det som är absolut nödvändigt), och sen ska jag plugga ett tag. Efter det så har jag avsatt tid för att göra något som får mig att MÅ BRA. Kanske syssla med musiken ett tag, eller med smyckena, eller kanske bara sitta ner och läsa en skvallertidning.