Idag är en av dessa dagar då det bara slår mig hur långt ifrån jag är var jag vill vara. Det känns nästan hopplöst, man försöker och försöker men man kommer aldrig fram.. Det är en jobbig känsla att känna att man befinner sig i en situation som vantrivs i, som bara känns så fel för en på alla sätt och vis. Som att man lever någon annans liv, för detta motsvarar inte alls hur jag är som person på något vis. En kollision mellan mig och verkligheten som skapar inget annat än ångest.
Jag vill inte klaga, jag vill inte vara sån. Vi befinner oss alla någon gång i ett mellanting innan vi når dit vi vill. Alla upplever dess känslor någon gång. Jag försöker tänka positivt. Jag försöker tänka på att jag redan har kommit en bit på vägen, men när varje nytt försök man gör inte leder någonstans, är det svårt att förbli optimistisk och det är lätt att man börjar tvivla. I feel stuck.. Förstår ni hur jag menar?