Vi känner egentligen inte varandra. Det vi ser och vet, är det vi väljer att visa. Och om vi är skickliga och uppmärksamma, kanske man lyckas läsa mellan raderna. Men inte ens då vet vi hela bakgrunden. Det är lätt att döma och dra slutsatser. Och det är lätt att utgå utifrån sin egen synvinkel. Men precis som man själv, har alla andra en historia som man kanske inte alltid delar med sig.
Jag har egentligen ingen poäng med denna text. Bara slog mig hur lite vi egentligen vet om människorna som vi omges av.. Men kanske ändå har jag en poäng. Att vara snällare mot varandra. Att ha lite mer förståelse om medkänsla. För vi vet inte vad andra går genom, mer än den lilla stund som vi träffar varandra.
Mm det är så himla sant det där, det är så lätt att man tror saker om folk och att dra slutsatser, fast man kanske inte vet någonting.