Vare sig vi vill eller inte, förekommer fördomar och stereotyper alltid och lär alltid finnas i en viss mån. Fördomar byggs på okunskap och det kan man till en visa del förebygga genom att tillföra kunskap där den saknas (lättare sagt än gjort dock). Stereotyper är svårare, för även alla de som strävar efter att ha så lite fördomar som möjligt, kan ibland dra alla över en kam i någon situation – det gör vi alla ibland. Vi bemöter människor efter de tankar vi har kring olika människor/grupper, även om man inte alltid är direkt medveten om det. Vi tilltalar mannen i kostym på ett annat sätt än den blonda tjejen med mobilen i handen, till exempel. Det är inte mer än mänskligt då vi utgår från våra egna tankar, vår egen kunskap och vår egna tidigare erfarenhet. Vi drar slutsatser och generaliserar.
Det är frustrerande när man själv råkar ut för detta, när man känner att man bemöts genom någons fördom eller en stereotyp. I många fall då man känner sig kränkt eller orättvist behandlad, vill man motbevisa fördomen eller stereotypen. Man vill visa vem man är och att man inte faller under stämpeln som man har fått. Även detta beteende kan ske utan att man direkt medvetet tänker på det. Man kanske försöker överkompensera i vissa situationer eller beter sig på ett speciellt sätt för att visa en annan sida. Att ständigt känna att man måste ”stå” för vem man är, kan vara psykologiskt tyngande och kan i längden dra ner på vår självkänsla.
Vi kan alltid i vårt samhälle sträva efter att förmedla kunskap så att fördomar och stereotyper minskar – men det viktiga tror jag är att själv individuellt bygga upp en självkänsla där man kan vara ok med sig själv trots den uppfattning andra kan ha om en. Att inte se sig själv som den stämpel man har fått av samhället är vår egen befrielse.
Ja exakt sådana händelser! Jag råkar konstant ut för det med att folk behandlar mig på ett viss sätt för att de tror att jag är mycket yngre än vad jag är. Så frustrerande!! Och ibland får man snäsa lite 😉 Men ja, det kan lätt bli en ond cirkel som du beskriver.
Vilken text! Påminner mig om en situation nu i veckan där jag blev bemött utifrån just det du skriver om. En lärare som jag inte träffat tidigare i jobbet undrade vilken skola jag går på och vad jag ska utbilda mig till sen? Jag snäste av genom att säga att jag redan är färdigutbildad och arbetar på skolan. Antagligen för att jag ser så ung ut trodde hon att jag pluggade fortfarande och antagligen för att jag hade en dålig dag fick hon en attityd på sig som hon egentligen inte förtjänade. Så fel det kan bli ibland!