Hej på er =) Snart är jag äntligen hemma, bara bussresan kvar. Idag har inte varit en speciellt bra dag. Ibland känns det bra svårt att styra över sitt humör och ens känslotillstånd tar över, det känner vi nog alla igen ibland. Jag tror att det är viktigt att få ut de känslor som man bär på, att hålla saker inombords bygger bara upp intensiteten av det man känner. Och lyckas man på något vis förskjuta det, har det en underbar förmåga att dyka upp i sammanhang där man minst anar det.
Jag tror att många i vårt samhälle är väldigt duktiga på att nonchalera och trycka ner sina känslor. Man är ”svag” i andras ögon om man ”gnäller” om hur man mår. Hur många gånger har man inte hört ”skärp dig” eller ”det är dagens i-landsproblem” när man berättar om hur man mår. Det är en ganska arrogant inställning, vill jag säga.
Jag själv är en väldigt privat person när det kommer till mina egna innersta känslor. Jag vet hur svårt det kan vara att få ut så mycket som en enda mening om något som är känsligt för en – men man kommer må mycket bättre i längden om man berättar och delar med sig. Jag startade denna blogg för att jag ville ta upp saker kring självkänsla och hur man kan förbättra den, med förhoppning om att jag åtminstone skulle nå någon som skulle tycka att det fanns något intressant och vettigt i mina inlägg som skulle kunna vara till hjälp. Och om inte det, så inget annat än att starta ett tankeflöde eller diskussion. Men den största övningen och utmaningen för mig själv med denna blogg, har varit att öppna upp mig och vara mig själv inför andra. Så, min poäng är, har man svårt att prata, berätta, vara sig själv framför andra – ta små steg, lägg upp mål och öka med tiden. Och utmana dig själv. Jag märker själv att för varje inlägg som jag skriver blir det lite lättare att vara personlig och att vara sig själv. Det är en skön känsla som läggs på ens självförtroende. Eller starta en blogg 😉 Vad som än känns bra. Varje gång man undviker något förstärks rädslan, så tänk inte; jag berättar någon annan gång, till exempel, utan fullfölj med åtminstone något litet, så ökar självförtroendet lite grann till nästa gång.
Ja, det var mer än vad jag ville dela med mig om mig själv (=P) men nu är det skrivet. Punkt. Som ni säkert förstår så är jag inte på bussen längre, utan skrev andra halvan när jag kom hem. Blev en lite besvärlig bussresa, typ 3:e gången i rad som jag upptäcker att jag sitter på fel buss..
Gonatt 🙂