Ibland blir jag riktigt trött på när människor säger att de förstår, men man verkligen ser och känner att de inte alls gör det. Och man känner sig missförstådd. De kanske menar väl och vill visa empati, men känslan av att inte bli förstådd gör att den goda intentionen istället får en motsatt verkan. För om det är något väldigt många av oss vill, är det att bli förstådda och korrekt uppfattade. Det är nästan så att jag kan känna hur det kokar upp i mig när detta händer.
Men sen slår mig tanken ”varför bryr jag mig?” och ”vem f*n är den personen att jag ska bry mig så mycket?”, och jag inser att min frustration och ilska går ut över ingen annan än mig själv. För personen som har missuppfattat en har för länge sen glömt bort samtalet och är på helt andra tankar. Så är det. Vi går och fokuserar och ältar i timmar över sådant som andra gör som påverkar oss, även om det är hänt och glömt för längesen. All denna energin som man lägger på frustration och ilska blir bara bortkastad. För låter man energin läggas på det, ja – då finns det inte mycket mer energi för att jobba på att faktisk må bra och utvecklas.
