Öhhhh är helt förkyld. Kommer och går. Igår kände jag mig mycket bättre men idag klias hela näsan och ögonen rinner. Mensvärken är i alla fall nästan över, så det är ju nice.
I morse stack vi och hämtade Juans förlovnings-/vigselring som hade varit inne på förminskning. Nu passar den honom… äntligen! Känns skumt att se honom med den, men på ett riktigt bra sätt. Blir nästan lite sentimental av det. Tänker på all tid som har gått tillsammans och det känns så ”på riktigt” på något sätt. Känns bra. Nu är man inte små ungar längre, utan det är ett nytt kapitel på gång. Inte bara med oss tillsammans, men även med oss som personer individuellt. Känns som man har vuxit mycket de senaste åren.
Min ring fick jag lämna in för något som kallas rodinering…. eller vad hon nu sa. Vitguldet under till hade gulnat lite. Tydligen så blir det så med vitguld, men det ska inte ske så fort. Så det går på garantin. Fattar inte att det blir så när man lagt så mycket pengar på en sak, då bör det ju hålla!?!? Hur som helst känns det tomt på handen nu. Tror hela tiden att jag tappat ringen haha Mitt finger har verkligen blivit vant till att ha ringen där 😀
Schalins, vittguld (Juans)
