Självsäker

Hur skulle du definiera ordet självsäker? Skulle du säga att man tycker om och är nöjd mig sig själv som man är? Att man inte ”tar åt” sig av andras negativa kommentarer? Att man helt enkelt är en lycklig individ som alltid tror på sig själv? Så definierar jag själv ofta ordet självsäker, spontant i mina egna (emellanåt naiva) tankar, när jag saknar tålamod och vill ha en quick fix. Och tyvärr tror jag att många, precis som jag själv, ofta missuppfattar vad självsäkerhet är.

Vi använder ordet självsäker som ett bestående karaktärsdrag. Men jag tror snarare att självsäkerhet är effekten av en rad andra faktorer. Av allt ifrån var man befinner sig i livet, hur man mår och hur mogen man är, till vilken omgivning man befinner sig i, vilka hinder man möter och vad som slängs i ens väg, etc. Det är en effekt av människans inre, i samspel med vår yttre miljö och situation. Och inget av detta är bestående. För vi förändras ständigt. Vår miljö förändras ständigt. Och att säga att ”jag vill vara självsäker” som en bestående sak, är för mig att sträva efter en omöjlighet. För det kommer finnas tillfällen i livet oavsett vad, där vi tappar all tro på oss själva och där vårt självförtroende testas. Och att sträva efter något som inte går att nå, ja, det lär ju inte direkt göra oss mer självsäkra.

Så vad är självsäkerhet? Jag tror att det är att vara stark. Och att vara stark, tror jag, är att både ha förståelse för sina svagheter och att kunna uppleva sina svagheter, och med hjälp av detta och sina tidigare erfarenheter kunna hjälpa sig själv upp, oavsett hur svårt det än må vara. För då, även om man inte alltid känner det – då finns det en tro på sig själv, som är större än vad man någonsin anat.

Och kanske…. kanske är jag lite mer självsäker än vad jag själv låter mig tro. Och kanske, om jag vågar låta mig tro på att jag är en aning självsäker trots allt, då kanske kommer jag att känna det.

Vad tror ni?