Ingen bebis än =( Så klart blir jag ledsen, men jag har inte tagit lika hårt på det denna gång som de förra. Vet inte, känns som jag har förstått att jag inte kommer få tillbaka min bebis. Ny graviditet ger mig inte tillbaka honom. Jag har nog hunnit sörja och kommit till en viss form av förståelse nu också. Det skär i mitt hjärta varje gång jag tänker på det och jag kan fortfarande inte prata om dig utan att försöka hålla tillbaka tårarna, men jag har nog kommit förbi sorgarbetet till en stor del. Jag börjar förstå och kan någorlunda hantera det. Och jag börjar finna tillbaka till mig själv, även om en stor del är förändrad. Nu återstår det bara att leva med det och se framåt. Och stressen för ny graviditet blir mindre då, eller mer normal kanske man ska säga. Stressen blir mindre för att jag vet att jag får aldrig någonsin tillbaka dig. Min hjärna och hjärta letade efter dig. Emellanåt gör den fortfarande det.
Så det blir nytt försök efter mensen. Men en sak är positivt. Mer och mer återgår kroppen och cykel som till innan graviditeten. Denna månad är jag äntligen första gången tillbaka på en 26 dagars cykel och mensvärken är ännu mer hemsk. Och jag känner mig inte så hormonell längre som de första månaderna efter förlossningen. Det känns bra, nästan som vanligt. För jag tror att det är just det som kroppen väntar på innan den blir gravid igen. Att återhämta sig så den klarar av en ny graviditet. Så snart kommer det ta sig, det vet jag =)
Och jag tror jag känner mig redo för att gå till minneslunden snart.
