Nu har vi varit på RUL (förra veckan, nu är jag i v 21). Även detta visade att allt var BRA. Vi ska slutligen på ett UL hos hjärtspecialist där de kommer att titta in i minsta detalj – men som det ser ut nu så är allt som det ska 🙂 Och jag vågar faktiskt glädja mig hyfsat normalt nu. Klart oron sitter kvar. Det går inte att ha en normal graviditet efter det som vi har varit med om. Men jag kan njuta nu och det är fler stunder med glädje än oro i alla fall.
Han var så söt vår lille. Han har blivit större och tjockare, 227 gram och 22 cm. Han rörde sig för fullt. Vi fick se honom bland annat göra kullerbyttor, och så smackade han med läpparna och drack av fostervattnet. BM frågade mig om jag har ätit mycket sött… bebisen kan ju känna smaken på vattnet och dricker mer när det är sött. Gud vad jag skämdes. Blir mindre sött nu hädan efter och mer hälsosam mat istället! Hon var dock väldigt snäll och frågade inte alls anklagande, men jag har faktiskt ätit för mycket sötsaker så man har ju lite dåligt samvete. Suget är extremt nu. Känner mig nästan aggressiv när jag inte får äta det jag vill!
Fick även reda på att jag har moderkakan i bakvägg och bebisen framme. Det är därför jag känner honom så mycket och så tidigt sa BM. Började ju känna det första sprattet redan i v 13-14 (någon dag innan kub) och sen har det bara ökat och omvandlats från sprattel till sparkar. Sen vecka 16-någonting känner jag honom regelbundet. Nu känner jag FETA sparkar flera gånger om dagen och kan se på magen hur han flyttar sig. Juan har också känt nu. Tycker dock det är roligt hur många kvinnor säger att det är omöjligt att känna så tidigt, bara för att de själv inte känt. Men jodå, det är fullt möjligt 🙂 And a mother knows 😉
För övrigt är det mycket nytt nu. Har inte varit i denna andra delen av graviditeten tidigare (ja, halva tiden är passerad nu!) och det är mycket nytt som händer. De första symptomen är borta och istället ersatta av nya inte så roliga symptom. Det mest jobbiga är väl huvudvärkarna (som är extrema), rygg/höft/revbenvärken och sist men inte minst – tröttheten i kroppen och trögheten i hjärnan. BM sa att jag kan ha lite jobbigare foglossning i och med att jag har osteopeni. Det börjar i alla fall bli jobbigt och smärtsamt att sitta länge i sträck nu eller ligga och stå på vissa sätt. Klackar går inte att gå i mer. Känns som ryggen/höfterna låser sig. Och kroppen börjar verkligen ta en annan form nu…. men det gillar jag 😉 Känner mig så vacker när jag är gravid.
