Jag har valt att skriva ett förlossningsbrev. Inte så mycket för att skriva hur jag vill ha min förlossning eller för att försöka planera den, för jag vet att det är omöjligt att planera något sådant. Man har ingen aning om hur/vad som kommer utspela sig. Det bästa är nog att faktiskt våga lita på sjukhuspersonalen, ha en open minded inställning och kunna anpassa sig efter situationen. Klart kan man ha vissa önskemål som kan vara väldigt viktiga för en av personliga skäl och givetvis ska man ta upp de men överlag tror jag att det är bäst att ha så lite förväntningar som möjligt.
Det jag har tagit upp i mitt förlossningsbrev är just det där väldigt personliga önskemålet som jag inte kan bortse från; att de vet om vad som hände sist vi var på sjukhuset (det vet de i och för sig redan från min journal men jag ville skriva det med mina egna ord). Mest för att de ska förstå om vi blir extra oroliga eller reagerar känsligt vid något tillfälle. Det är viktigt för oss. Hur man bemöts i en situation kan verkligen påverka upplevelsen.
Utöver det så har jag tagit upp några punkter som också är väldigt viktiga för oss:
- Att Juan tar alla beslut om jag inte är förmögen.
- Att Juan klipper navelsträngen.
- Att man försöker hjälpa mig/stötta mig med att fixa förlossningen utan epidural (så klart om det inte går eller om det är bättre för situationen, kommer jag att ta den).
- Att det finns en god kommunikation kring allt och att vi får medverka så mycket som det bara går. Det är viktigt för mig att få vara i kontroll (i samråd med barnmorskan).
- Inga studenter eller praktikanter eftersom att det redan är en känslig situation i grunden för oss.
