Har inte orkat blogga de sista dagarna. Har haft tankarna på lite annat håll. Men jag orkar inte skriva om det. Kanske berättar längre fram.
Sen har jag varit allmänt lite nere över att det tar sån tid att återhämta mig efter förlossningen. Jag har verkligen varit jätte positiv hela tiden och inte varit speciellt oroad trots att jag faktiskt råkat ut för en förlossningsskada men det är klart att man slutligen blir lite påverkad vid något tillfälle och behöver ventilera. Allt verkar läka fint so far (läkare säger att jag bör återhämta mig helt eller så gott som det går efter att man fött barn men det bör inte bli några bestående men) och jag har ingen överdriven smärta längre men det känns obehagligt, kroppen känns helt misshandlad. Hela underlivet känns som ett fett jävla blåmärke. Och jag oroar mig för hur länge det ska ta och om man någonsin kommer känna sig normal igen? Och jag har noll muskulatur i magen eller ryggen. Jag känner mig som en 80-åring. Men det har gjort det lite lättare att jag har haft en mysig dag med Gabriel. Vi spenderade dagen i sängen framför tv. Han är så mysig min lille kille. Men får smått spel på att ingen snackar om hur man kan känna sig efter förlossning. Kan väl inte bara vara jag som har så ont?! Eller som har haft en tuff förlossning? Det enda man hör ju är en massa solskenshistorier…..
Men vill tillägga att bortsett från smärtan efteråt så var min förlossning underbar. Hade inte bytt bort min förlossning för någon annan förlossning i världen. Det var först efteråt som det blev tufft.
Gabriel ligger fridfullt och sover sidan om mig här i sängen, mammas hjärta <3
