Detta är ingen text som syftar till något vetenskapligt. Detta är bara mina tankar. Idag tänker jag på alla människor som mår dåligt, på alla som kämpar, på alla som slutat kämpa, på alla som tappat hoppet, på alla som lider i tystnad, på alla som skriker ut efter hjälp, på alla som längtar, på alla som saknar, på alla som känner något.
Emellanåt känns det svår att greppa om hur mycket lidande som finns i vår värld, det blir en överväldigande känsla ibland. Så många som dagligen mår dåligt. Det gör det svårt att inte ifrågasätta meningen med livet. Leva-lida-dö, är detta så verkligheten ser ut för en så stor del av oss? Jag önskar att jag hade kunnat ta bort allt lidande i denna värld, att jag hade kunnat hjälpa alla. Men jag vet att det är en omöjlighet, så det enda jag vill, det enda jag egentligen ber om; snälla människor – öppna ögonen, lägg märket till de som inte har det bra, blunda inte. Snälla vuxna människor, nonchalera inte de ungdomar som mår dåligt, allting ”går inte över”, allt är inte ”tonårsproblem” (och även de kan leda till allvarliga konsekvenser). Ungdomar som agerar utåt är inte problembarn, det är barn som har det svårt och mår dåligt, barn som har blivit svika av vuxna, barn som växer upp utan tillit för andra med troligtvis inget annat en fortsatta problem i vuxen ålder. Ta ditt ansvar. Du kan göra en skillnad.
Ja, denna text är helt oredigerad och den kanske är lite simpel men jag ville bara skriva av mig, bara skriva ner mina tankar just nu utan att överanalysera det.
”Like” if you like, knappen finns nedan.
Tack Byron 😀 Det glädjer mig!!
När du skriver från hjärtat så skriver du riktigt bra saker.
Du fångade min uppmärksamhet.
DU HAR SÅ RÄTT JOJO!!!
Därför hjälp genom att se människan o inte masken han bär.
Denna texten….