{"id":5609,"date":"2014-10-09T17:48:30","date_gmt":"2014-10-09T15:48:30","guid":{"rendered":"http:\/\/missjojo.spotlife.se\/?p=5609"},"modified":"2014-10-09T17:48:30","modified_gmt":"2014-10-09T15:48:30","slug":"nu-ar-jag-redo-att-beratta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/2014\/10\/09\/nu-ar-jag-redo-att-beratta\/","title":{"rendered":"Nu \u00e4r jag redo att ber\u00e4tta"},"content":{"rendered":"

Jag vill ber\u00e4tta en grej. Det \u00e4r egentligen ingen hemlighet (jag tror ju inte p\u00e5 att h\u00e5lla saker hemligt). Folk som har fr\u00e5gat, eller andra i min direkta n\u00e4rhet, har jag ber\u00e4ttat f\u00f6r men jag har inte direkt k\u00e4nt n\u00e5gon gl\u00e4dje \u00f6ver det och har d\u00e4rf\u00f6r inte haft n\u00e5gon st\u00f6rre lust att skrika ut det… men jag \u00e4r gravid igen. <\/span><\/p>\n

Det blev inte alls som jag trodde. Jag trodde att jag skulle sk\u00f6ljas \u00f6ver med en enorm gl\u00e4dje och l\u00e4ttnad – men det blev bara motsatsen. Det k\u00e4ndes ist\u00e4llet som att jag\u00a0backade n\u00e5gra steg i sorgbearbetningen\u00a0och en extrem \u00e5ngest\/oro kom som en explosion. Jag vet inte vad en frisk, normal graviditet \u00e4r… i min verklighet blir bebisar sjuka och d\u00f6r. Min reaktion n\u00e4r jag s\u00e5g plusset, blev ist\u00e4llet en direkt r\u00e4dsla kopplad till vad som redan har h\u00e4nt. Naivt p\u00e5 n\u00e5got vis trodde jag att en ny graviditet skulle \u201dl\u00f6sa\u201d allt, men det gjorde den inte. Ett barn kan aldrig ers\u00e4tta ett annat. Det vet jag nu.\u00a0Och ett f\u00f6rlorat barn \u00e4r som ett \u00f6ppet s\u00e5r i hj\u00e4rtat som aldrig kan l\u00e4kas. <\/em><\/span><\/p>\n

Det har varit jobbigt att prata om det och ber\u00e4tta f\u00f6r andra, eftersom alla blev s\u00e5 himla glada \u00f6ver att jag blev gravid igen. Men jag k\u00e4nde ju inte alls s\u00e5! Och jag k\u00e4nde mig missf\u00f6rst\u00e5dd. Ingen i hela v\u00e4rlden verkade f\u00f6rst\u00e5 att jag fortfarande s\u00f6rjde min pojke, att jag var s\u00e5 skr\u00e4ckslagen att mina k\u00e4nslor blev paralyserade. Det k\u00e4ndes som det beg\u00e4rdes n\u00e5got som jag inte kunde g\u00f6ra. Jag kunde inte \u201df\u00f6rs\u00f6ka\u201d slappna av, ”f\u00f6rs\u00f6ka” vara glad, eller ”f\u00f6rs\u00f6ka” t\u00e4nka positivt. N\u00e4r man genomg\u00e5r ett trauma, finns det inget \u201df\u00f6rs\u00f6ka\u201d p\u00e5 ren viljekraft. Det existerar inte. Ett trauma f\u00f6r\u00e4ndrar ens verklighetsbild och det p\u00e5verkar framtiden i en stor omfattning. Det g\u00e5r djupt in i hj\u00e4rnan och p\u00e5verkar ens beteende p\u00e5 en niv\u00e5 som man i f\u00f6rsta hand inte kan f\u00f6rst\u00e5,\u00a0vare sig man vill det eller inte.<\/span><\/p>\n

K\u00e4nslom\u00e4ssigt har det varit sv\u00e5rt att anknyta till det nya barnet. Min hj\u00e4rna st\u00e4ngde av. Bara tanken av att f\u00f6rlora ett till barn, var\/\u00e4r f\u00f6r mycket att klara av. Undermedvetet t\u00e4nkte jag nog att \u201dk\u00e4nner jag ingenting, blir det inte lika jobbigt n\u00e4r jag f\u00f6rlorar detta barnet ocks\u00e5\u201d. Men jag f\u00f6rst\u00e5r ju f\u00f6rnuftigt att det inte \u00e4r s\u00e5 det fungerar. Hade det h\u00e4nt igen, hade man blivit lika p\u00e5verkad. Men dagen f\u00f6r det f\u00f6rsta stora ultraljudet kom (samma tidpunkt\/ultraljud som sist n\u00e4r vi fick det hemska beskedet). Men allt var bra s\u00e5 l\u00e5ngt.<\/strong> Tv\u00e5 fina hj\u00e4rtkammare syntes, till skillnad fr\u00e5n sist.\u00a0<\/strong>Jag var i chock de f\u00f6rsta dagarna och visste inte vad jag skulle g\u00f6ra utav mina k\u00e4nslor. Och en enorm skuld \u00f6ver avbrytandet kom (men det kommer jag skriva om i ett separat inl\u00e4gg). Efter n\u00e5gon dag la sig chocken, och slutligen k\u00e4nde jag gl\u00e4dje och b\u00f6rjade v\u00e5ga hoppas. Mammak\u00e4nslorna v\u00e4cktes med en enorm kraft. Samtidigt hade den lille b\u00f6rjat r\u00f6ra sig… och jag var fast. Jag var f\u00f6r\u00e4lskad. Vare sig om det skulle g\u00e5 bra eller inte, gick det nu inte att inte anknyta n\u00e4r jag k\u00e4nde det lilla livet i magen. Det var ju min lilla bebis jag k\u00e4nde och min bebis beh\u00f6ver mig!<\/span><\/p>\n

Nu var vi hos specialist nyligen och av vad hon kunde se \u00e4r bebisen helt frisk. Hj\u00e4rtat s\u00e5g ut precis som det skulle. Vi kommer g\u00e5 p\u00e5 fler bes\u00f6k, men det \u00e4r mest f\u00f6r v\u00e5r egen ro och f\u00f6r att verkligen dubbelkolla allt. Alla grava fel \u00e4r i alla fall s\u00e5 gott som uteslutna. Och gissa vad? Det \u00e4r en lite pojke.<\/strong> K\u00e4nns sv\u00e5rt p\u00e5 ett s\u00e4tt att det \u00e4r en pojke precis som sist, men samtidigt k\u00e4nner jag att jag kan separera p\u00e5 k\u00e4nslorna r\u00e4tt bra \u00e4nd\u00e5. Var orolig att min hj\u00e4rna skulle tro att det var samma barn. Men jag f\u00f6rst\u00e5r nu att jag har tv\u00e5 pojkar, och den ena f\u00e5r jag aldrig tillbaka. Och jag \u00e4lskar de b\u00e5da o\u00e4ndligt. K\u00e4rleken f\u00f6r barnet som man k\u00e4nner inom sig g\u00e5r inte att f\u00f6rklara. Bara en mamma som har haft ett litet liv kan f\u00f6rst\u00e5 hur o\u00e4ndlig k\u00e4nslan \u00e4r. St\u00f6rre \u00e4n allt annat i detta universum. Och bara en mamma som har f\u00f6rlorat ett barn kan f\u00f6rst\u00e5 hur broken<\/em> man f\u00f6r alltid \u00e4r och hur en o\u00e4ndlig l\u00e4ngtan <\/em>efter det barn man hade\u00a0k\u00e4nns. <\/span><\/p>\n

S\u00e5 hur k\u00e4nns det nu?<\/em> Jag kan f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00e4rligt s\u00e4ga att det k\u00e4nns lite l\u00e4ttare. Inte l\u00e4ttare med sm\u00e4rtan av sorgen, f\u00f6r den finns d\u00e4r alltid. Utan l\u00e4ttare med att orka leva. Att leva med den niv\u00e5 av \u00e5ngest som jag har upplevt de sista \u00e5tta m\u00e5naderna… det har varit tungt att b\u00e4ra. De sista m\u00e5naderna tappade jag all lust f\u00f6r allt som jag tycker om. All lust f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Kan knappt se mig sj\u00e4lv i spegeln f\u00f6r jag ser hur trasig jag ser ut inifr\u00e5n och ut. Det jag har gjort vardagligt, har jag gjort p\u00e5 ren automatik. Det jag har visat ut\u00e5t, \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k av att vara glad f\u00f6r att inte g\u00f6ra andra oroliga. Men inombords k\u00e4nde jag att jag sakta men s\u00e4kert dog. Ingenting var som f\u00f6rut och jag k\u00e4nde mig inte som mig sj\u00e4lv. Allt k\u00e4ndes meningsl\u00f6st. Jag har haft en s\u00e5n enorm press\/stress fr\u00e5n annat h\u00e5ll ocks\u00e5. Det har varit mer \u00e4n vad en m\u00e4nniska b\u00f6r kunna ta p\u00e5 en och samma g\u00e5ng. Men oron\/\u00e5ngesten\/stressen har sl\u00e4ppt lite nu. Det \u00e4r en befriande k\u00e4nsla. Tyngden p\u00e5 min axlar k\u00e4nns inte lika \u00f6verv\u00e4ldigande l\u00e4ngre. Och nu v\u00e5gar jag ha hopp och gl\u00e4dja mig lite. Det i sig har gett mig tillbaka lite energi. Det \u00e4r fortfarande tufft p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt och fortfarande m\u00e5nga hj\u00e4rn-sp\u00f6ken att bek\u00e4mpa, MEN jag har i alla fall hopp. Och n\u00e4r du tappar hopp… ja, de \u00e4r en hemsk k\u00e4nsla. Nu b\u00f6rjar jag \u00e5terg\u00e5 till att k\u00e4nna mig lite som mig sj\u00e4lv, men med nya erfarenheter. Jag b\u00f6rjar sakna mig sj\u00e4lv och allt som jag tycker om att g\u00f6ra. Jag b\u00f6rjar f\u00e5 lust igen.<\/em> Och jag vill skriva igen. Jag vill inte st\u00e4nga in mig i mig sj\u00e4lv som jag har gjort den sista tiden.\u00a0<\/span><\/p>\n

Min lille pojke \u00e4r 17 veckor gammal om n\u00e5gra dagar. Han \u00e4r 15 cm l\u00e5ng enligt sista bes\u00f6ket. Anatomin \u00e4r s\u00e5 gott som klar (lite l\u00e4skigt hur fort det g\u00e5r), nu ska han bara ”gro” och ”fetta” till sig lite. Han \u00e4r verkligen livlig, r\u00f6r sig lite mer \u00e4n vad v\u00e5r andra pojke gjorde i denna tidpunkt tycker jag. Det \u00e4r nog v\u00e4rldens mysigaste k\u00e4nsla n\u00e4r man k\u00e4nner sin bebis i magen. Men ocks\u00e5 lite l\u00e4skigt, k\u00e4nner mig s\u00e5 \u00f6mt\u00e5lig nu. Jag b\u00e4r ju p\u00e5 en liten skatt!<\/em><\/p>\n

v. 9<\/em><\/p>\n

\"IMG_8902\"<\/a><\/p>\n

v. 13<\/em><\/p>\n

\"IMG_9010\"<\/a><\/p>\n

v. 16 (fick en gratis en extrabild i 3 D, en aning creapy men sjukt h\u00e4ftigt att se :D).<\/em><\/p>\n

\"bild\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag vill ber\u00e4tta en grej. Det \u00e4r egentligen ingen hemlighet (jag tror ju inte p\u00e5 att h\u00e5lla saker hemligt). Folk som har fr\u00e5gat, eller andra i min direkta n\u00e4rhet, har jag ber\u00e4ttat f\u00f6r men jag har inte direkt k\u00e4nt n\u00e5gon gl\u00e4dje \u00f6ver det och har d\u00e4rf\u00f6r inte haft n\u00e5gon st\u00f6rre lust att skrika ut det… … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4920,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-5609","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bli-gravid-igen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5609","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4920"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5609"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5609\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5609"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5609"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5609"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}