{"id":7151,"date":"2015-05-13T18:38:12","date_gmt":"2015-05-13T16:38:12","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/?p=7151"},"modified":"2015-05-13T18:38:12","modified_gmt":"2015-05-13T16:38:12","slug":"forlossningsberattelse-del-1","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/2015\/05\/13\/forlossningsberattelse-del-1\/","title":{"rendered":"F\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse DEL 1"},"content":{"rendered":"<p>Okej, nu t\u00e4nkte jag b\u00f6rja med att ber\u00e4tta om min f\u00f6rlossning. Har en k\u00e4nsla av att det kommer bli l\u00e5ngt och jag hinner nog inte skriva allt p\u00e5 en och samma g\u00e5ng, s\u00e5 jag kommer dela in det i delar. Det kommer komma upp paralleller till min f\u00f6rra f\u00f6rlossning vid avbrytandet d\u00e5 det \u00e4r den upplevelse som jag har, tyv\u00e4rr. \u00c4ven om detta var en ny situation f\u00f6r sig, var den \u00e4nd\u00e5 inte det. Denna graviditeten och f\u00f6rlossningen har varit otroligt p\u00e5verkad av vad som h\u00e4nde.<\/p>\n<p>Den 3\/4, i v 41 (40+6) gick mitt vatten runt \u00e5tta p\u00e5 morgonen (skriver ca tider f\u00f6r jag minns inte exakt hur allt gick till). Jag vaknade upp, k\u00e4nde lite mensv\u00e4rk och ett himla tryck. Reste mig d\u00e5 f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 toa och s\u00e5 b\u00f6rjade det rinna. Inte som f\u00f6rra g\u00e5ngen d\u00e5 det k\u00e4ndes som en hink som spilldes ut, utan det rann sakta. Denna g\u00e5ng k\u00e4nde jag heller inget \u201dkn\u00e4pp\u201d som att n\u00e5got brast. Det var i alla fall ingen tvekan om att det var vattnet som g\u00e5tt, f\u00f6r det rann hyfsat mycket. Som att n\u00e5got halvt satt p\u00e5 en kran. <em>\u00c5hhh gud bara av att skriva om detta nu blir jag helt sentimental och l\u00e4ngtar tills n\u00e4sta g\u00e5ng jag \u00e4r gravid och ska f\u00f6da\u2026 men hur som helst, nu forts\u00e4tter vi med historien \ud83d\ude42<\/em> Vattnet hade i alla fall g\u00e5tt och jag gick lugnt in i badrummet och tog en binda. Sen gick jag ut och f\u00f6rsiktigt v\u00e4ckte Juan och sa \u201d\u00e4lskling, vattnet har g\u00e5tt\u201d. Juan, alldeles yrvaken, verkade knappt fatta. D\u00e5 k\u00e4nde jag ingenting i princip, inga v\u00e4rkar eller n\u00e5got annat och jag k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt lugn, l\u00e4ttad och f\u00f6rv\u00e4ntansfull trots all oro som jag haft pga min f\u00f6rra graviditet. Jag trodde ju att jag skulle g\u00e5 \u00f6ver tiden hur l\u00e4nge som helst och blev d\u00e4rf\u00f6r enormt l\u00e4ttad n\u00e4r vattnet gick. Jag ringde d\u00e5 till f\u00f6rlossningen och fick en tid till halv tre f\u00f6r kontroll men skulle h\u00f6ra av mig om det b\u00f6rjade g\u00f6ra ont innan det. Efter det fixad vi frukost, jag hade j\u00e4tte cravings p\u00e5 v\u00e5fflor (vi hade k\u00f6pt allt vi beh\u00f6vde dagen innan), s\u00e5 vi nj\u00f6t av v\u00e5fflor med gr\u00e4dde och jordgubbar och jag hann till och med blogga. Sen vid ca tio tiden b\u00f6rjade v\u00e4rkarna sm\u00e5tt. Inte s\u00e5 farligt. Sen blev det mer. Och mer. Jag ringde in till f\u00f6rlossningen och de sa att v\u00e4rkarna b\u00f6r vara t\u00e4tare s\u00e5 jag v\u00e4ntade lite till. V\u00e4rkarna blev aldrig t\u00e4tare (de kom oregelbundet med 2-5 minuters mellanrum) men de blev riktigt intensiva. S\u00e5 jag ringde igen vid ett tiden och sa att jag verkligen hade ont och de sa att jag var v\u00e4lkommen in. V\u00e4rkarna var d\u00e5 lika intensiva som jag minns de fr\u00e5n f\u00f6rlossningen vid avbrytandet, skillnaden var att det var paus emellan. F\u00f6rra g\u00e5ngen, som jag ber\u00e4ttat tidigare, hade jag v\u00e4rkar utan pauser. S\u00e5 \u00e4ven om det gjorde dj\u00e4vulskt ont denna g\u00e5ng ocks\u00e5, var det i alla fall pauser emellan och det gick att uth\u00e4rda. Jag spydde inte eller svimmade av sm\u00e4rtan som sist. S\u00e5 det var en stor l\u00e4ttnad. Detta var ju en j\u00e4tte oro som jag hade haft, att det skulle bli samma som sist med v\u00e4rkarna.<\/p>\n<p>Denna g\u00e5ngen hade vi n\u00e5got att se fram emot och vi var faktiskt v\u00e4ldigt f\u00f6rv\u00e4ntansfulla \u00e4ven om det hade varit m\u00e5nader av oro innan. Jag trodde att oron skulle ta \u00f6ver men v\u00e4rkarna gav inte mina orostankar n\u00e5got st\u00f6rre utrymme. Utan alla tankar och energi gick \u00e5t att uth\u00e4rda och klara av processen. K\u00e4nns som man s\u00e4tter sig i n\u00e5gon form av\u00a0\u00f6verlevnadsl\u00e4ge (\u00e4ven om det kanske l\u00e5ter som en \u00f6verdrift men det \u00e4r s\u00e5 det k\u00e4ndes). Det var v\u00e4l det positiva med sm\u00e4rtan, att den tog platsen fr\u00e5n oron. Men det var tufft att g\u00e5 in genom samma d\u00f6rrar som f\u00f6rra g\u00e5ngen, samma korridor, Waynes Coffee vid entr\u00e9n\u2026 ja, allt d\u00e4r var betingat till n\u00e4r vi f\u00f6rlorade v\u00e5r f\u00f6rsta pojke. \u00c4ven om vi kom dit i en helt annan situation, var det n\u00e4stan som en flashback till f\u00f6r ett \u00e5r sen. Det k\u00e4ndes m\u00e4rkligt att denna g\u00e5ngen komma dit och f\u00e5 v\u00e4rldens g\u00e5va samtidigt som f\u00f6r ett \u00e5r sen f\u00f6rlorade vi allt d\u00e4r inom samma v\u00e4ggar. Jag kan inte f\u00f6rklara hur starkt betingat sjukhuset var till avbrytandet. Och att ligga i ett identiskt rum denna g\u00e5ng som vid avbrytandet var otroligt tufft. I mitt huvud minns jag varenda detalj, som en film eller foto som spelas upp i mitt huvud. Vi \u00f6verv\u00e4gde att ta Lund f\u00f6r att kunna skapa nya minnen men av n\u00e5gon anledning k\u00e4nde jag en dragning till MAS. Jag ville b\u00e5da mina pojkar skulle f\u00f6das d\u00e4r. Och \u00e4ven om det \u00e4r sorgset p\u00e5 m\u00e5nga vis, k\u00e4nde jag mig n\u00e4ra honom p\u00e5 sjukhuset. Och jag k\u00e4nde mig trygg p\u00e5 grund av omh\u00e4ndertagandet som jag fick f\u00f6rra g\u00e5ngen.<\/p>\n<p>Vi ringde hur som helst min pappa som k\u00f6rde oss till sjukhuset. V\u00e4rkar i bilen var hemskt. Min pappa fick k\u00f6ra i snigelfart f\u00f6r jag hade s\u00e5 ont av varenda r\u00f6relse som bilen gjorde. Fattar inte hur de p\u00e5 filmer k\u00f6r i v\u00e4rsta farten?! Vi kom i alla fall till sjukhuset vid tv\u00e5 tiden och b\u00f6rjade med att m\u00e4ta hj\u00e4rtfrekvensen p\u00e5 bebisen och mina v\u00e4rkar. Efter en halvtimme sa barnmorskan att mina v\u00e4rkar inte var tillr\u00e4ckligt t\u00e4ta och att vi fick v\u00e4lja mellan att antingen \u00e5ka hem och komma tillbaka lite senare eller beh\u00e5lla rummet och g\u00e5 ut och promenera lite.<\/p>\n<p><em>Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer&#8230;<\/em><\/p>\n<p style=\"text-align: center\"><a href=\"http:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/files\/2015\/05\/IMG_1111.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-large wp-image-7152\" src=\"http:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/files\/2015\/05\/IMG_1111-755x574.jpg\" alt=\"IMG_1111\" width=\"755\" height=\"574\" srcset=\"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/files\/2015\/05\/IMG_1111-755x574.jpg 755w, https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/files\/2015\/05\/IMG_1111-300x228.jpg 300w, https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/files\/2015\/05\/IMG_1111.jpg 1624w\" sizes=\"auto, (max-width: 755px) 100vw, 755px\" \/><\/a><\/p>\n<p style=\"text-align: left\"><i>Precis n\u00e4r vi kommit fram till sjukhuset. Fy fan vad ont jag hade p\u00e5 bilden men samtidigt glad. Jag ser helt hemsk ut p\u00e5 bilden men vill dela med mig \u00e4nd\u00e5 haha Och ja, det \u00e4r ju en f\u00f6rlossning &#8211; klart man ser hemsk ut!<\/i><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Okej, nu t\u00e4nkte jag b\u00f6rja med att ber\u00e4tta om min f\u00f6rlossning. Har en k\u00e4nsla av att det kommer bli l\u00e5ngt och jag hinner nog inte skriva allt p\u00e5 en och samma g\u00e5ng, s\u00e5 jag kommer dela in det i delar. Det kommer komma upp paralleller till min f\u00f6rra f\u00f6rlossning vid avbrytandet d\u00e5 det \u00e4r den &#8230; <a title=\"F\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse DEL 1\" class=\"read-more\" href=\"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/2015\/05\/13\/forlossningsberattelse-del-1\/\" aria-label=\"L\u00e4s mer om F\u00f6rlossningsber\u00e4ttelse DEL 1\">L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":4920,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11],"tags":[],"class_list":["post-7151","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-gravid"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7151","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4920"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7151"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7151\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7151"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7151"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/missjojo\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7151"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}