Brukar ni någonsin sakna och tänka på hur det var när ni bodde hemma? Ni som har flyttat hemifrån. Jag gör det. Jag kan verkligen känna en stark saknad av att alla är samlade..och inte bara för 1 dag. Jag flyttade hemifrån när jag va 19 år. Då fick jag min första lägenhet..som jag hyrde av en kille i andra hand. Det va en liten mysig etta..ungefär 10 min ifrån mitt föräldrahem. Jag hade inget internet och ingen dator. Jag minns att jag brukade stå och titta ut genom fönstret på kvällarna och längta hem! Sen flyttade jag ihop med min nuvarande sambo. Och sen har vi bott tillsammans i flera år. Under dem flesta år har vi bott ganska nära min familj. Som längst..30 min med tåg. För snart 2 år sen bor vi låångt bort från min familj. Nästan 2 timmar tar det att åka med tåg..och ja då blir det ju att man nästan aldrig ses….att inte kunna ses spontant och lite när som helst tycker jag e skit tråkigt. Att det ska ta en halv dag för att få se varann…Men nu är det så..Vi bor bra och billigt här. Och familjen lär nog aldrig flytta närmare oss.
Något som jag oxå tycker är så himla tråkigt är att min fina storebror inte bor här..att han inte ens finns i samma land som jag. Jag kommer aldrig vänja mig vid det..eller jo det har jag nog gjort. Men jag kommer aldrig att gilla det. Jag vill ha min famiij samlad. Det är omöjligt jag vet..men ändå. Jag kommer för 4e året i rad inte få fira jul med storebror..och det är så jäkla trist. Livet är så kort..och då vill man ju omge sig av sin familj..Men alla har ju sina egna viljor och då får man respektera det.
Imorgon ska jag få åka hem till min familj..även om det bara är några timmar så är dem guldvärda!
Kram på er!