Jag hör på nyheterna om hur någon trillat ner i ett gruvsjakt i LKAB, samtidigt ringer en vän till mig och bärettar vilka dom avlidna är…
Det är sjukt och helt ofattbart… jag vet inte vad jag ska säga…
Inom loppet av några år har nu tre av mina gamla klasskompisar gått bort, jag förstår inte… jag vill bara lägga mig ner… men sitter på jobbet.
Det kanske inte är någon som man nu umgås med sådär jätte mycket, men någon som man har spenderat dagarna med i typ 10 års tid… det är sorgligt hur fort det kan gå.
Och hur saker bara kan hända.
Jag har nu en önskan, och det är att du ska se efter Sara och att ni tar hand om varandra i nangijala.
Jag finner inga ord.
/Hannah