Ett helt år utan dig, och det känns lika tomt nu som det gjorde då. Fattar fortfarande inte att du är borta, vill bara ta telefonen och ringa dig, för att få höra dig prata och skratta… ja bara höra dig andas det skulle vara värt mer än allt i hela världen.
Jag förstår inte, varför gjorde du så?
Är hemma idag, har inte sovit så mycket inatt!
Sara, älskadeälskade vännen.
* 1989.08.28 – 2008 .11.02
Saknar dig så himla mycket, denhär dagen/natten kommer alltid förknippas me oändlig smärta.
Vill också bara meddela att jag tänker på hennes familj och övriga vänner, det är många, för att hon var en underbar och omtyckt människa! <3