När jag hade precis fått min mens så ville jag inte köpa mina bindor själv. Mamma var alltid tvungen att vara med satt hon kunde köpa dom. Jag tyckte då att det var pinsamt och visste inte vad personalen som jobbade i kassan skulle tycka om mig. Så varje gång jag behövde nya bindor/tamponger så la jag dom längst ner i vagnen. Jag tyckte det var så pinsamt.
Idag när jag har haft mensen i snart 2 år så tänker jag inte som jag gjorde för två år sedan. Nu så tar jag det jag behöver och köper det, jag står inte och tänker på hur kassörskan ska tycka om mig för att jag köper prylar som visar att min kropp fungerar normalt.
Det är egentligen inget att vara orolig över eller fundera på det. Alltså helt seriöst, det är en vardaglig sak jag köper ofta. Det är som att jag skulle gå och köpa en tandborste, vi behöver ju båda sakerna.
Sen har jag fått frågor om hur man ska säga till sin mamma att man har fått mens. Alltså det finns ingenting att vara orolig för. Tror du helt ärligt att din egna mor aldrig ha haft ungdomsproblem? Hon har säkert tänkt samma sak som dig när hon var yngre. Hur skulle du kunna göra för att säga till din mamma att du har fått mens? ”Nej men jag går till gräsklipparn och hoppas på att den kan förklara allting´´. Finns bara ett sätt och det är att säga ”Mamma, jag har fått mens´´. Hur enkelt som helst. Hon kommer inte precis börja garva för att du börjar bli en kvinna?
Var inte orolig över att köpa bindor/tamponger eller vad som helst. Den ända som bryr sig är nog bara du själv. Tänk så.
Inte min bild såklart, hitta den på min vän google:)