Idag har jag vart hos mormor på sjukhuset en länge tid. Är där minst 2 timmar om dagen för att göra henne sällskap och ta vara på den sista tiden jag får ha med henne. Fick ett tråkigt besked att det är bara någon dag kvar eller nån vecka. Läkaren sa att detta kommer att gå snabt, då cansern är på flera ställen i hela magen. Går ej att rädda.
Mormor låg där och log och såg så nöjd ut, jag blev själv glad över att hon accepretar detta och är beredd för döden och inte rädd för det lilla minsta. Det är oerhört lättande att mormor mår bra nu medans hon lider av värkar. Jag vet varken om jag ska sörja eller vara lycklig för hennes skull. Jag tror att jag väljer att vara glad. Eftersom hon har haft sånt bra liv som inte många har haft. Hon har knapt haft ovänner alltid haft kärlek runt om sig.
Sen måste jag skryta över att hon har vart klädesigner. Sytt kläder till folk och designat. Så nu ska jag få ärva hennes symaskin, så kanske jag kan kolla om jag har den talangen också? 😉
Nåja jag är glad över att min mormor har haft ett bra liv och någon gång måste den sluta. Hela 90 år har hon levt. Nu är dem här sista dagarna hon lever DYRBARA.
