Igår var jag hos mormor hela dagen, hon sov bara. Hon såg ut som en snäll gosig nalle som bara ligger och sover men ändå hade jobbigt med andningen. Det är snart dags tänkte jag, så jag ville vara brevid henne så gott jag kunde och hålla i hennes hand.
Tiden gick hon blev allt sämre, hade ont så hon fick morfin. Jag och pappa åkte hem till henne och kollade vart brevet är som hon ville att vi skulle läsa upp allihopa, men vi hittade inte brevet trist var. Jag tog modet att försöka säga åt mig själv att det inte gör något och passa på att vara hos mormor så gott jag kan. Sen åkte vi till sjukhuset igen.
Jag satt mig brevid mormor och kollade på henne, jag såg hennes ögon tvinga sig att se på mig. Jag sa åt henne att hon skulle visa ett tecken om hon ser mig. Hon röck på ögonbrynet och jag såg det. Blev så lycklig att hon såg mig. Nej allt handlar inte om att hon ska titta på mig, utan att hon kunde höra och se och känna mig. Jag märkte att hon hade mest känsel i tårna, pannan och öronen. Handen tror jag också hon hade känsel i. Anyway, medans hon tittade på mig så gav jag henne en kram och sa att hon kommer må bättre när hon får somna in och att hon måste kämpa sig att gå över på andra sidan. Sedan sa jag också att jag finns i närheten om det skulle vara något + att jag mår bra. Så fick hon tårar.
Jag sa till mormor efteråt ’Ja jag vet att du vill att jag ska sova, så jag gör det då. Finns i ett annat rum och jag ska sova där med mamma, händer dte något hämtar sköterskorna mig.’ Hon tittade på mig och jag kramade om henne och hon fick tår i ögat igen.
Jag gick och lade mig i soffan och mamma i sängen. Vi somnade och klockan gick undertiden vi sov fick mormor jätteont i kroppen så läkarna fick hämta morfin, och detta var klockan 4 i morse.
Efter en timme lugnade mormor ner sig. Då kände sköterskorna att det var dags. De skyndade till mig och min mamma och väkte mig, så jag försökte få upp mamma i sängen men hon hann inte. Jag ’sprang’ in till rummet och jag såg mormors sista andning.
Jag förstog då att mormor väntade på mig, allt prickade så pricksäkert alltihop. Efter jag såg henne somna in så gick jag ut till balkongen och rökte. Precis jag kollade mot himlen såg jag en duva flyga över sjukhuset mot himelen blev jag glad. Jag kände att det var min mormor som hade brottomt att söka upp hennes mamma, pappa och bror sin.
VILA I FRED MORMOR! DU HAR ALLTID BETYTT MYCKET FÖR MIG! <3
2011-08-11 kl 05:10 Den tiden/dagen ska jag minnas och sörja för dig <3
(Lite blek om händerna, hon blev ju kall när hon somnade in. Men jag tror fan att denna bild är vacker! För då kommer jag och tänka på hur skönt hon har det nu när hon inte lider med sin canser mer.)