Tjena världen
Idag har varit en skitbra dag. Speciellt gympan. Vi hade innebandy. Jag är en sportmänniska, in i märgen. Inget kommer någonsin ändra på det. Jag kommer aldrig bli en av de där bitchiga fjortisarna som plutar med läpparna och har tröjor som är alldeles för urringade…
Det känns skönt att veta det. Att man faktist har något som de inte har.
Just känslan av att göra Mål efter Mål helt på egen hand. Att veta att man faktist är riktigt duktig på något är den bästa känslan i hela världen
Jag hade glömt hur det kändes eftersom jag inte spelar fotboll med mina kompisar utan med damerna. Missförstå mig inte, men att spela med kompisar som man kan prata och peppa med är så otroligt mycket roligare.
Jag kanske ser äldre ut än vad jag är, men jag är en tonåring. Vi är ibland känslomässiga vrak eller hur?
Hur tror du då det känns att bli utskälld för att man råkat missa en nick?
Det är fan och mig förjävligt.

