Charlie – kortfattad förlossningshistoria.

Hej!

Jag vet inte vart jag ska börja..Stora magen har blivit en Charlie. Förra söndagen, alltså den 9 juni kom han till världen.

Jag skulle åka in till stan och ta en fika med Vedde, Emmy & Sara på Krögers.. När vi kom dit så gick mitt vatten. Klockan va då strax innan 13..Ringde förlossningen, och dem tyckte jag skulle avvakta lite och se om värkarna kom igång. Strax därefter så kom slemproppen. Då ringde jag Thomas, och sa att han borde nog komma in och hämta mig. Ringde förlossningen igen och sa att jag kommer in för de känns som de sätter igång. Så vid 14.00 va vi på förlossningen, dem kopplade upp mig i ett undersökningsrum för att kolla hjärtljud på lilleman och mina värkar. 4 värkar inom loppet av 10 minuter när vi kom in, så dem bestämde sig för att skriva in oss. Värkarna blev tätare och vid halv 6 tiden fick vi lite mackor att äta..BM frågade om jag ville ha ryggbedövning, vi diskuterade för och nackdelar och jag bestämde mig för att hoppa över den då det var större risk att spricka när man hade tagit den då man inte känner av sin kropp lika bra.

Tänkte också då att jag klarar mig med bara lustgasen så jag bad att få testa den då värkarna fortfarande var överkomliga. Testade i två värkar men mådde så sjukt illa så skippade den med. Insåg då att jag typ bara hade andningstekniken kvar att välja på så vi körde med den och skippade allt vad smärtlindring hette. Värkarna blev kraftigare, fy fan va ont de gjorde kan jag säga 😛 Jag tror att klockan var närmare halv 9-9 när krystvärkarna satte igång. Dem skymtade huvudet med lite hår och motivationen blev starkare, snart var han ute hos oss 😀 Huvudet glider ju in varje gång igen för att underlivet ska hinna med. När jag hade ca 3 krystvärkar kvar så stannade huvudet ute någon cm, de var nog det värsta på hela förlossningen.

Jag frågade om jag var tvungen att vänta på nästa krystvärk när huvudet hade stannat ute, och ja, helst , om jag kunde! De va ca 1-1½ minut mellan varje värk och de va nog den längsta minuten i mitt liv 😛  Höll humöret uppe och låg och skrattade lite i väntan på nästa värk, dem trodde jag va galen som kunde ligga där och skratta. Men vafan, bättre än att gråta, gör ju inte mindre ont bara för man gråter direkt 😛 I alla fall, nästa värk kom och sen dröjde det inte länge förrän vi hade vår älskade lilla Charlie ute hos oss. Skrek direkt när han kom ut och jag fick upp han på bröstet. Klockan va då 21:57.

Han va frisk och vägde 3420g och va 48 cm lång.

På natten fick vi komma till BB, första natten med lilleman ute hos oss. När ska man amma? hur ofta? hur mycket? massa frågor, och vi var faktiskt mycket missnöjda med hur vi blev bemötta inne på BB. Hela måndagen va han grinig och väldigt ivrig på allt. Natten till tisdag var inte alls rolig. vi va kvar på BB, Charlie var riktigt orolig men barnmorskan sa att han bara var ivrig, så jag la honom hos mig i sängen så han hade närhet. Vaknade vid halv 4 av att han skakade som fan, nästan kramper, och bara gallskrek. Vi kallade in barnmorskan och hon sa att jag bara skulle fortsätta amma. En timme senare ringde jag in dem igen, och bad dem kolla upp honom för något var fel. Tillslut kollade dem hans blodsocker, vilket ska ligga på mellan 4-6. Om det kommer under 2,5 så börjar dem bli riktigt oroliga. Charlie hade 1.8 så dem började ge han ersättning. Men de va inte förrän på tisdag eftermiddag som läkaren kollade på honom och han skrevs in på Neo-avdelningen. DÄR – däremot var personalen helt underbar och han kollades upp och fick behandling hela tiden. Där fick vi stanna tills söndagen, och skickades hem med kvarvarande pencillin. Nu mår vi alla bra 😀