Somna med ett leende igår.. En känsla med att vilja somna och vakna upp, bege mig till skolan och….. *Hemligt*….. Men sån känsla, underbar känsla som jag inte känt på evigheter. Känslan av att vara förälskad. Eller? Kanske kär…
Haha, jag kär. Något stämmer inte. De händer inte. Jag vill INTE. Men vilken chico..
Jag vill stå på egna fötter, fatta egna beslut och inte behöva anpassa mig till en kille..
En kille ska finnas för dig, all the time. När du är ledsen, glad, sur, besviken. Men vem ska finnas där när skället till att man gråter, eller känner sig krossad.. Är killens fel?
Med att ha en pojkvän kommer de så mycket. Mycket känslor och allt från tårar till glädjetårar. De måste finnas lojalitet, känslor, att man litar och respekterar varandra. Att man kan förlåta och inse att misstag är en del att ett förhållande.
Men även glädje och värme. Att känna sig omtyckt och speciell. Den känslan slår nog något extra.
Jag trivs som singel, inte ha någon kille vid min sida eller någon som är extra snäll mot mig. Jag står på egna ben och hell vad jag gillar de. Vissa är förhållande typen.. Men hey, inte jag!:)
