”Innan jag dör”

Jag önskar jag hade en pojkvän. Jag önskar att han hängde i garderoben på en galge. När jag än ville skulle jag kunna ta fram honom och så skulle han se på mig sådär som killar gör i filmer, som om jag var vacker. Han skulle inte säga så mycket, men han skulle andas tungt medan han tog av sig skinnjackan och knäppte upp bältet i jeansen. Han skulle ha vita kalsonger och vara så vacker att jag nästan svimmade. Och så skulle han ta av mig kläderna också. Han skulle viska: ”Tessa, jag älskar dig. Jag älskar dig så in i helvete. Du är så vacker” – precis de orden – medan han klädde av mig.

Nu kommer ett ovanligt à la Love tip här. Jag kommer tipsa om bok. Ja men eller hur, o jag läser ju mycket NOT. Men en bok. ”Innan jag dör” heter den & är skriven av Jenny Downham. Från sida ETT, första stycket, första meningen var jag fast. Helt såld till boken. Jag ljuger inte nu när jag säger att det är den enda bok jag verkligen fastnat för & som jag har intresset att läsa vidare i. Heder! & jag är verkligen ingen som gillar att läsa böcker, tycker de är så tråkigt & känns slöseri med tid att bara liksom läsa en tråkig bok. MEN där sprack de lite, för denna boken – omg, den är så crazy bra. Åhh den väcker så många olika känslor, glädje, kämparglöd, vemod, medkänsla. Allt var verkligt, som om man själv var i boken.

NI MÅSTE BARA LÄSA DEN!